Hela mitt liv kretsar just nu kring en tå. En stortå. Det är som tur är inte min egen. Det är min sons (Jonathan). Hans liv består ju till 95 procent av idrott, och då är det inte lätt att ha en stortå som inte fungerar.
Nageln är blåsvart och det är för sent att punktera den med ett glödhett gem som jag själv gjorde en gång i tiden. Jag tar tacksamt emot alla tips. Det rör sig alltså om en sån där typisk idrottsskada, man springer allt vad man kan och stannar tvärt med hela kroppen utom just stortån som fortsätter rakt in skon med nageln före.
Just nu sitter han med tån i en äggkopp fylld med väteperoxid, lösning 3 procent. Får se om det hjälper. Gör det inte det, är det inte hela världen. Då kan jag nyttja väteperoxiden som snaps till julmiddan. Så här står det nämligen under produktfakta. Innehåller: Väteperoxid, vatten, renat, stabiliseringsmedel. Visserligen föredrar jag en besk framför renat, men en snaps som innehåller stabiliseringsmedel passar mig perfekt. Redan efter den andra brukar jag gå lite vingligt.
För att förmedla lite julstämning, lägger jag ut bilden från min lekskola 1954, då jag mycket motvilligt agerade stjärngosse. Förstår inte att man tvingar barn till sådana saker, jag hatade det, men alla sa ”han är bara lite blyg”. Nä, man ska aldrig tvinga folk till saker, något att tänka på till jullekarna kring granen. Även en femåring kan hysa aversioner mot att försöka imitera en lustig groda. I all synnerhet som man i den åldern i allmänhet brukar vara nykter.
Ola
Ser ni någon som verkar ha kul?