Archive for december, 2006

Livet kring en stortå

torsdag, december 21st, 2006

Hela mitt liv kretsar just nu kring en tå. En stortå. Det är som tur är inte min egen. Det är min sons (Jonathan). Hans liv består ju till 95 procent av idrott, och då är det inte lätt att ha en stortå som inte fungerar.

Nageln är blåsvart och det är för sent att punktera den med ett glödhett gem som jag själv gjorde en gång i tiden. Jag tar tacksamt emot alla tips. Det rör sig alltså om en sån där typisk idrottsskada, man springer allt vad man kan och stannar tvärt med hela kroppen utom just stortån som fortsätter rakt in skon med nageln före.

Just nu sitter han med tån i en äggkopp fylld med väteperoxid, lösning 3 procent. Får se om det hjälper. Gör det inte det, är det inte hela världen. Då kan jag nyttja väteperoxiden som snaps till julmiddan. Så här står det nämligen under produktfakta. Innehåller: Väteperoxid, vatten, renat, stabiliseringsmedel. Visserligen föredrar jag en besk framför renat, men en snaps som innehåller stabiliseringsmedel passar mig perfekt. Redan efter den andra brukar jag gå lite vingligt.

För att förmedla lite julstämning, lägger jag ut bilden från min lekskola 1954, då jag mycket motvilligt agerade stjärngosse. Förstår inte att man tvingar barn till sådana saker, jag hatade det, men alla sa ”han är bara lite blyg”. Nä, man ska aldrig tvinga folk till saker, något att tänka på till jullekarna kring granen. Även en femåring kan hysa aversioner mot att försöka imitera en lustig groda. I all synnerhet som man i den åldern i allmänhet brukar vara nykter.

Ola

Ser ni någon som verkar ha kul?

Otur i spel – otur i kärlek

onsdag, december 20th, 2006

Vet inte riktigt var ordspråket ”Tur i spel otur i kärlek” kommer ifrån. Orden är väl till för att trösta någon som råkat illa ut.

I kväll åt jag julbord på Casino Cosmopol i Malmö med mina få arbetskamrater. Efteråt skulle vi gå in på själva casinot, men jag fick inte följa med. Nu tänker ni förstås, ja, men det är väl inte så konstigt, han ser ju så ung ut. Men det var inte det. Jag saknade legitimation. Att vakterna kände igen mig saknade betydelse. Men är det inte just därför man har legitimation, för att man ska kunna identifieras om ingen känner igen en. Men annars…

Nu spelade det inte så stor roll, jag har ändå aldrig haft tur i spel, och hade säkert förlorat den hundralapp jag hade i fickan. Dessutom satt Jonathan ensam hemma och väntade.

Nu tänker ni förstås, att nu ska han säkert hämnas genom att anmärka på julbordet. Absolut inte. Jag är fostrad att äta det jag får. Dessutom har jag varit – och är – engagerad i Unicef och det bär mig emot att klaga på detaljer i matlagningen med tanke på under vilka betingelser många av världens barn växer upp.

Däremot kan jag ju citera mina arbetskamrater (som inte arbetat för Unicef) och som dessutom talar mat från morgon till kväll och bryr sig väldigt mycket. Här följer några lösryckta meningar.

Karin: Det var dom räligaste köttbullar jag nånsin smakat. Och skinkan är vedervärdig. Tacka vet jag Grand i Lund. Det är ett julbord det.

Rohny: Sillen är på tok för salt. Och helt ointressant för övrigt också. Till och med ostarna är smaklösa.

Marie: Va f-n är det här för revbensspjäll, det är ju bara fett alltsammans. Det var det sämsta julbord jag nånsin ätit.

Ja, se där vad man hinner med att skriva ner i en blogg, när man egentligen skulle stått vid ett roulettbord och förlorat pengar.

Ola

P.S. Godiset var det i alla fall inget fel på. Jonathan var jättenöjd med chokladen jag smugglade med hem.

Tre bilder ur det som kallas livet

tisdag, december 19th, 2006

Hej, det är Per igen!

På en DVD-signering häromdagen träffade vi butiksföreståndaren Leena. Hon sa att hon kom ihåg mig från lekskolan Dalhem i Malmö för mer än trettio år sedan. Och det stämde, för just där praktiserade jag hösten 1973 inför min utbildning till förskollärare.

Kanske känner någon annan igen sig. Maila och berätta!

När jag kom hem igen letade jag upp ett foto från denna tid och visst fanns vi där, båda två, jag sittande på golvet till höger och hon, en blond lockig tös i stickad väst i mitten.

Detta sammanträffande har även en artistisk poäng. Kvinnan till vänster i barnaskaran var lekskolefröken själv, Iris. Denna mycket trevliga finlandssvenska hade en make som arbetade på Broströms-rederiet i Göteborg.

Jag hade alltid drömt om att jobba på en båt och tack vare Iris (och hennes man förstås) fick jag våren 1974 chansen att tillbringa några månader på världshaven som ”hyttnisse” på tjusiga lyxkryssaren Gripsholm.

Jag tvåa från vänster.

Jag kom snart i kontakt med musikerna som spelade ombord och tillsammans med dessa och några andra show-glada anställda lät vi uppföra diverse spektakel till de rynkiga, amerikanska dollarmiljonärernas extatiska glädje.

Per

Sista chansen att vinna DVD:n

måndag, december 18th, 2006

För sista gången, i alla fall i år, har du chansen att vinna vår DVD ”Solstollar och Toffelhjältar”. Jag utlovade ju en något svårare fråga den här gången. Vi får väl se vad du tycker. Här kommer den.

Fråga: På bilden här nedan är det fest hemma hos Ola på Västra Rönneholmsvägen. Vi har just avslutat inspelningen av en av en våra TV-serier. På bilden syns såväl medverkande som folk som arbetat bakom kameran, till exempel vår scenograf och vår scripta. Ganska exakt tio år senare gör en av personerna på bilden en av de mer framträdande rollerna i en svensk TV-såpa, en såpa med ett namn som för tankarna till svensk lagidrott.

Vad heter personen i fråga?

Svaret vill vi ha senast dan innan julafton, det vill säga lördagen 23 december. Svarar gör du som vanligt på kontaktsidan.

Nu finns texten på sidan ”texter/ackord” till alla versionerna av Yngve Sprätt, låten som ju orsakade en mindre släktfejd bland syskonen Pamp. Hoppas nu det reder upp sig och att julefriden infinner sig.

Lycka till i tävlingen!

Ola

Tandpetarna har tyvärr tagit slut, vilket medför ett Per får kämpa med tungan för att få bort en bit oxfilé som fastnat mellan tänderna. Men vem är personen som tio år senare gör en större roll i en såpa?

Grattis Fredrik Jarl! Sista chansen att vinna DVD:n.

söndag, december 17th, 2006

Den här gången var det Fredrik Jarl i Dala-Floda som vann DVD:n ”Solstollar och Toffelhjältar” samt ett signerat julkort. Fredrik var en av många som svarat rätt på frågan om vem som är den enda som sminkat Ulla-Bella.

Men en hel del hade svarat fel också. Visserligen ganska sympatiska fel. Som Fredrik Bergdahl i Staffanstorp som skriver: Jag tror det är Ulla-Bella själv som är den enda som sminkat Ulla-Bella. (Ni är så kultiga!)

Även Jimmy Ekman i Stockholm har ett svar som är synnerligen smickrande (och rätt): Hejsan, mitt svar på veckans tävling blir: Anita Agerlo. Det kan man inte tro, att Ulla-Bella behövde sminkas 🙂
Hon har ju onekligen en utstrålning som når ut 🙂

Katarina Bergenäs i Malmö är en av många som gissat rätt svar. Så här skriver hon: Svår fråga denna gången! Har faktiskt inte hittat svaret, men gissar ändå på Anita Agerlo…. När ni avslöjar det korrekta svaret så får ni gärna berätta VAR på hemsidan man kunde hitta det!! 😉

Okej, Katarina, det gör vi med hjälp av Camilla Håkansson i Västerås, som resonerat helt rätt och utnämns till veckans Sherlock Holmes. Så här skriver Camilla:

Jag kom fram till svaret genom att Anita Agerlos namn finns med som sminkös/maskör i informationen om både ”Solstollarna” och ”Solstollarna med Ulla-Bella”. Tack för en jätterolig sida, jag kollar in den varje dag. Många minnen dyker upp från barndomen (jag är 35 år). Jag kan bara instämma med många andra att denna hemsida är efterlängtad, och hoppas att vi får se mer av er i TV eller på DVD framöver. Till att börja med hoppas jag vinna denna DVD, och håller tummarna. Ha det så bra, och God Jul på er!

God jul själv, Camilla. Du får en ny chans nästa vecka. Då tar vi en ännu svårare fråga så får du kanske färre konkurrenter. Vill ni se hur lottdragningen gick till så titta nedan. Och Yngve Sprätt visade sig vara en besvärlig typ. Texten kommer i morgon i stället.

Ola och Per

Per tar hjälp av Ulla-Bella i för att kora en vinnare i veckans tävling.

Yngve Sprätt och oväntat monsterbesök

lördag, december 16th, 2006

Många av de frågor vi får handlar om vår musik. Ofta om låtar som ger lite känslomässiga minnen, som ”En väv av legender” eller ”Balens Drottning”. Men i sann demokratisk anda får även en del andra låtar uppmärksamhet. Så här skriver Johan Pamp i Svedala:

”Jag och min syster är en av alla de fans som växte upp på 80-talet och hade er som idoler. När jag var på ett scoutläger för ett tag sen så var det någon som framförde Yngve Sprätt från Toffelhjältarna går igen, på ett lägerbål. Jag är nästan helt säker på att de hade fel text. Jag och min syster kunde inte komma överens om hur den riktiga texten är så därför skriver jag till dig. Om du kan skicka texten så vore jag tacksam så skall jag se till att den framförs på ett korrekt sätt i fortsättningen.”

Vi tror att såväl du, Johan, som din syster har rätt. Det finns tre olika versioner av ”Yngve Sprätt”, med lite olika text. Vi lägger ut dom på textsidan i morgon.

Låten hördes första gången framföras av herr Sprätt själv i Drömplanket, nymålat. Men även Svenske Chaplin har tolkat stycket inte mindre än två gånger i julprogrammet ”Toffelhjältarna går igen”, då med något avvikande text. Bl.a. byttes versen om den gamla tanten ut mot den mer politiskt korrekta halta geten, vilket, som synes ovan, ledde till en smärre syskonfejd i familjen Pamp.

Mer om detta vid senare tillfälle. Nu måste vi avsluta för idag, ty in genom Olas dörr träder ingen mindre än chefen för Friskis&Svettis Malmö, Lasse Twetman. Han ser betydligt fräschare ut denna lördagkväll än han gjorde för arton år sedan som Monstret i TV-serien ”Cozmoz”.

Ola och Per

Den normalt sett tvålfagre Lasse Twetman förvandlas till Monstret i Cozmoz.

Signering och julfest

fredag, december 15th, 2006

Vi har just kommit hem från Auto Images julfest som var en synnerligen trevlig tillställning. (Det är ju Auto Images som gett ut vår DVD, ”Solstollar och Toffelhjältar”, som du ju kan vinna i vår veckotävling.) Hettan i det exotiska tilltugget smittade uppenbart av sig på festens galanta damer, som inte var mindre heta dom, och vi tvingades lämna festen redan vid tiosnåret för att inte äventyra vårt goda rykte som klämkäcka familjeunderhållare.

Tidigare i dag var vi i Helsingborg, på Väla centrum och signerade DVD:n. Det är lika roligt varje gång med alla människor som kommer fram, inte bara för att köpa DVD:n, utan för att dela med sig av lite nostalgiska minnen från 80-talet.

Två förtjusande kvinnor berättade att de som barn döpt sina hamstrar efter oss. Vad säger ni, ska man ta det som en komplimang, eller? Det tyckte i alla fall Per. Då jämförde han med den gången vi var på Zoo i Köpenhamn där en av flodhästarna hette Per.

Som vanligt när vi signerar frågar många om inte hela Solstollarna eller Toffelhjältarna kommer på DVD. Vi hoppas ju det. Alex, som säljer DVD-boxar i Akademibokhandeln i Väla varje dag, tyckte absolut vi borde ge ut en box med Toffelhjältarna. Han såg omslaget framför sig: Greve Toffelsparres slott, i fönstren tittar alla figurerna fram, längst upp naturligtvis spökfamiljen med Martyna, i hörnrummet Amalia som försöker sätta fast ett spindelnät i gardinstången och Max med sin gonggong som skymtar i riddarsalen… Ja, så drömde Alex, kanske kan det bli verklighet om något år.

Är ni i Malmö i morgon, lördag, så finns vi på Lazer på Hansacompagniet mellan klockan 13.00 och 15.00 tillsammans med Bo (Skumberg) och Håkan Nyberg (Dansken). Välkomna!

Ola och Per

”Film!” Alex drömmer om en DVD-box med Max och alla de andra i Toffelhjältarna.

Signering på Väla

torsdag, december 14th, 2006

Ja, i morgon fredag kommer Per och jag att vara på Väla Center i Akademibokhandeln och signera vår DVD mellan 16,00 och 18,00.

Vi har varit där förut, när vi signerade någon av våra skivor, Solstollarna troligtvis. En liten flicka som var där med sin mamma, vågade inte komma fram, hon var livrädd för oss. Mamman bar trots detta fram flickan, som genast satte i gång att stortjuta.

Då satte jag på mig Ulla-Bella-mössan och skrek allt vad jag kunde. Då rusade flickan fram glad som en spelorre och satte sig i mitt knä.

Får se hur det blir i morgon. Jag har i alla fall rena byxor på mig. Då ska vi äntligen träffa en av våra s.k. mailvänner, Alex Bergdahl, som arbetar i bokhandeln. Det är Alex som fixat så vi kommer dit, så skyll på honom om ni tycker vi sitter i vägen.

Gillar ni hårdrock så läs gärna Alex egna betraktelser som du hittar på Göteborgs Artrockförening eller här.

Bor du i Höganäs och gärna vill ha en signerad DVD och tänker att det är ju inte så långt till Väla, så är du hjärtligt välkommen. Eller så tar du en promenad i stället och väntar till söndag för då kommer vi till Höganäs, till Skivlagret mellan klockan 14.00 och 16.00.

Väl mött!

Ola

Svenske Chaplin och Anna Book

onsdag, december 13th, 2006

Man kan väl säga som så att ibland har man mer tid och ibland mindre. Att skriva bloggar alltså. Men jag har ju lovat att lägga ut en del saker här på sidan, och då måste jag ju göra det.

Som till exempel Staffan Westfals recension i Västerbottenkuriren. Den hittar du här (eller på sidan ”Blandat” som du hittar under Knappen ”Historik/Blandat”). Likaså låten som Staffan skrev om, ”Men torparen fryser”, den ligger som vanligt på Texter/ackord.

Och på tal om ackord så har jag för längesen lovat en dam att skriva ut ackorden till ”Din sång har tystnat”. Fortfarande har vi problem med att skriva ackorden ovanför texten, de hoppar omkring på olika webbläsare, men det löser Thor-Björn snart.

Vi har lagt ackorden under texten så länge, och hoppas att damen i fråga förstår hur det ska vara.

”Din sång har tystnat” sjöng Per och jag i ”Toffelhjältarna går igen” när Svenske Chaplin dog. Det var jag som var Chaplin och Anna Book spelade min dotter. Dan efter ville Anna höra låten igen, och då sjöng Carina den. Det är den versionen som ligger på hemsidan nu. Lyssna och njut! Även av Bo Mårtenssons gitarrspel. (Det var Bo som spelade Greve Toffelsparres betjänt Max.)

Ola

Visst är det skönt vid julbrasan – men torparen fryser

tisdag, december 12th, 2006

När det gäller veckans tävling får vi faktiskt in en hel del felaktiga svar. Och vissa av er säger att ni bara gissar. Men det behöver man inte göra. Det går att säkert lista ut vem det rör sig om.

Under årens lopp har det ju skrivits ganska mycket om oss i tidningarna. Det har varit minst sagt blandade omdömen. Det som kanske gjort oss mest stolta (fram tills nu) var en recension i DN gällande vår bok ”Professor Djurström och Göte Skötare”. Överskriften löd: ”Ett litet mästerverk”. Det är klart man hoppas det ska stå något positivt, men just det låg en bit över våra förhoppningar.

Men av allt som skrivits undrar jag om inte det som stod att läsa häromdan i Västerbottenkuriren är det mest positiva jag har sett. Och då menar jag inte bara i bemärkelsen att Staffan Westfal som han heter, överöser oss med beröm, det har hänt förr, utan för att han har lyssnat aktivt på våra texter och bemödat sig om att förstå våra intentioner, vilka kanske inte alltid varit så uppenbara då vi alltid valt det konstnärliga framför det uttalat pedagogiska i vår kulturgärning.

Eller vad sägs om följande rader ur Staffans recension: ”Dunsö och Ström var faktiskt en korsning mellan bröderna och Karl Marx. Vansinneshumor, som Ulla-Bella i Solstollarna, hopkopplad med socialt medvetande. Som när en tjusig sång, med feta popharmonier och text som handlar om hur lugnt och skönt det är vid brasan i det trevna hemmet, döps till Men torparen fryser. Då har man inte bara utsikt, utan även insikt.”

Du kan läsa artikeln här. Kan du inte öppna den, ska jag skriva ut hela texten till helgen.

Och jag ska nog lägga ut ”Men torparen fryser” på textsidan också. Som tack till Staffan för ord som kommer att värma hela julen.

Ola