Elin, som var en av danstjejerna när Solstollarna återförenades 2007, har skickat följande foto till mig, som hon i sin tur fått från någon annan.

Bilden är tagen någonstans i Stockholm, var vet jag inte, men uppenbarligen är någon upp över öronen förälskad i Skumberg, varför annars spreja ett källarfönster, eller vad det kan vara, på detta sätt? Vi har kontaktat Skumberg som säger sig vara singel, och hoppas att vederbörande är konditor.

Skumberg 2007 strax innan entrén på Viktoriateatern i Malmö

Skumberg hoppas att det är en seriös sprejare det rör sig om.
– Ja, jag är trött på all lycksökerskor som inte bryr sig om mig, utan bara är ute efter mina wienerbröd, säger Skumberg.

Om någon vet var i Stockholm denna bild är tagen, eller vem som har sprejat, hör gärna av er.

Palmemordet

För 25 år sen föll skotten på Sveavägen, skotten som chockade hela landet.

VAD HAR NU detta med oss, med Solstollarna, att göra? Jo, dan efter, eller samma dag hur man nu ser på det, alltså på lördagskvällen, skulle Solstollarna gå i repris. Pga det inträffade – fullt föreståeligt – ställdes alla program av nöjeskaraktär in.

VÅRT PROGRAM SÄNDES helgen därpå, men uppmärksamheten blev inte särskilt stor, allt fokus de närmsta månaderna kretsade kring Palmemordet. Inte minst mitt eget intresse, jag var sjukligt nyfiken och är fortfarande.

VAPNET HAR JU ännu inte hittats. Jag har full förståelse för det också, jag vet hur svårt det kan vara. Även de vapen vi använt i våra serier är spårlöst försvunna. Här följer 2 exempel:

Kommissarie Plutho med sin rymdpistol. Palmevapnet?

En av grefvarna Toffelsparre, med geväret han sköt grönsaker med. Palmevapnet?

VAD JAG EGENTLIGEN vill säga är – att det är 25 år sen vår dåvarande Statsminister brutalt mördades. Och därmed också 25 år sen Solstollarna syntes i TV. Själv tycker jag Palmemordet var otroligt tragiskt, och jämför självklart inte våra program i betydelse. Men jag vet att en del även tycker det är en liten smula tragiskt att våra program inte gått i repris sen dess. Vi har försökt ändra på det, många andra också, men det verkar vara lika omöjligt som att lösa mordgåtan.

Nytt program ”Snöstollarna”? Nej, det är en gammal bild. Men någon undrade om vi har solstolarna kvar och om vi säljer dom. Vi har dom kvar men säljer inte, dom är så sköna. Att sitta i alltså.

Många frågar också varför man inte kan lyssna på musiken, och jag bollar frågan vidare till Thor-Björn som kanske kan fixa det i dagarna. Lisbeth från Borås vill höra ”John”. Varsågod Lisbeth, Lyssna här.

Och texten hittar du här, så du kan sjunga tillsammans med Anna.

Ska nu åter flytta, inom Malmö. I går kväll började jag röja på vinden, men hittade varken spökflickan eller några tofflor. Däremot en hel låda med Solstolletröjor + en del LP och CD-skivor, dvd:er och annat smått och gott (klistermärken).

Är du intresserad av att köpa en tröja är du välkommen att höra av dig. Det var mest stora storlekar.

Det var i lådan märkt ”JUL” jag hittade tröjorna. Och nej, det är inget spöke, det är Per när han hjälpte mig att flytta förra gången.

Just nu diskuterar vi, Per o jag, med olika körer. Vi tänkte försöka åka ut och sjunga om någon/några körer är intresserade. Ungefär som vår vän Mikael Wiehe gjorde för några år sen, med Rikskonserter i Sundsvall om jag inte minns fel.

Hälsningar, Ola

NÄR DET BEGAV sig brukade vi mest förekomma i kvällspressen, emellanåt i veckopressen, men ytterst sällan i exempelvis Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter. Detta sagt utan någon som helst bitterhet, olika media har olika fokus. Därför var det oerhört förvånande att vi fick ett klipp skickat till oss, ett utdrag från Dagens Nyheter, en artikel med rubriken ”Föredettingarnas återkomst”.

ARTIKELN HANDLADE OM  storheter som Mickey Rourke och Elizabeth McGovern, men mitt i allt fanns en ruta, ”Tre comebacker att hoppas på”. Nummer ett var Chevy Chase, nummer två Goldie Hawn och nummer tre Ola Ström och Per Dunsö.

SÅ HÄR STOD det: I lågkonjunkturen är solstollesuget större än någonsin. Ulla-Bella, fräls och från ondo. 

NÅGON KANSKE TYCKER det är hedrande att nämnas i ett sådant sammanhang. Själv tycker jag det är tragiskt. Att man är en föredetting om man inte syns i TV eller på film. Goldie Hawn har kanske sysslat med något som varit mycket viktigare för hennes del.

Föredettingen

Ska bara kolla om jag kan skriva inlägg från nya datorn. 

VI ÖPPNADE JU denna sida eftersom vi fick väldigt många – för att inte säga oerhört många – mail med frågor om texter, om vad vi gör nuförtiden, varför inte TV sänder programmen i repris etc. 

OCH DET VAR roligt att skriva, lägga in bilder, musik, texter, besvara frågor, läsa era kommentarer – ända tills några började kritisera det vi skrev, eller snarare mästra oss. 

VI KAN JU, om vi vill, ta bort funktionen att kunna kommentera, men det tycker vi skulle vara tråkigt. Men den här sidan är ju ingen debattsida, inget forum, utan bara en presentation av det vi gjort. Nej, nu ska jag se om detta funkar (men jag ser redan att det blir konstigt).

Hälsningar 

Ola 

                              VI ÖNSKAR ALLA en riktigt God Jul!

NÅGRA MÅNADER EFTER att strålkastarna slocknat i YEZZP-studion, åkte jag till Thailand för att skriva ett nytt TV-manus. Det gjorde jag också, men av någon anledning blev det aldrig inspelat.

FÖR 24 ÅR SEDAN, just på julafton, förändrades livet en aning. Jag satt ensam i soffan på Västra Rönneholmsvägen 33 i Malmö och såg första avsnittet av Toffelhjältarna. Det var inte särskilt konstigt, vi hade ju gjort nästan tio TV-serier innan dess.

MEN NÄR JAG och Bo efteråt skulle gå ut på stan och köpa julklappar, blev det en enorm uppståndelse. Vi fattade faktiskt ingenting, vi var ju inte helt ovana, vi var ju popstjärnor på 60-talet och hade som sagt gjort en hel del TV-serier tidigare, men det här var något helt annat.  

I DAG FINNS det väl en hel del människor som vill vara med i TV just för att få den där uppmärksamheten. Det var ju inget vi eftersträvade, det följde så att säga med på köpet.

I DAG NÄR jag gick ut på stan var det ingen uppståndelse alls. Ganska skönt egentligen, men visst kan jag ibland längta tillbaka till TV-studion. Men inte för att få uppmärksamhet, utan för att det är ganska kul när man spelat in en scen man är nöjd med. Som när vi satte upp på vinden, Martyna, Per och jag, och just hade avslutat första tagningen av En väv av legender. Det var ett magiskt ögonblick! 

Ha en fin jul, allihopa!

Ola

OLA RINGDE HÄROMDAGEN och berättade att våra två DVD:er nu såldes tillsammans i en liten box för endast 99 kronor! Vilken fantastisk nyhet!  Jag måste få se den i verkligheten! Packade min väska och kastade mig på tåget till Malmö.

VÄL DÄR STÖTTE jag snart ihop med Bo ”Skumberg” Mårtensson, mitt i julstressandet på Gustav Adolfs torg.   – Har du hört, sa jag ivrigt, nu har dom samlat båda godbitarna i samma förpackning!    – Är det sant? ropade Bo, och jag såg hur hela hans vintertrötta ansikte lyste upp i mörkret.   – Vi måste gå in och kolla! fortsatte han och drog in mig i  HM-butiken runt hörnet.

– Ja, du har minsann rätt, skrattade han. Båda godbitarna i samma förpackning, och i olika färger och  storlekar dessutom.   – Nej, din lustigkurre, stönade jag, jag menar våra Solstolle-DVD:er från 2006 och 2007.

VI RUSADE UT på torget igen där vi hamnade mitt i en tv-inspelning. Yes!!! tänkte jag, äntligen dags att återuppliva min avsomnade tv-karriär! Jag gick fram till fotografen och sa vem jag var, men han tittade bara konstigt på mig och vände sig om åt ett annat håll.Märklig typ!   – Kom nu, ropade Bo, vi måste hitta boxen nånstans innan den tar slut!   Vi skyndade vidare, ut och in i olika affärer sprang vi, och till sist hittade vi boxen.

HÖGST UPP PÅ en hylla i Expert-butiken på Triangeln stod den. Alldeles ensam, alla andra ex var tydligen sålda.

VI BARA NJÖT, Bo och jag, och drömde oss tillbaks till sommar och sol och ett helt annat liv för ungefär tjugofem år sedan.

DET VAR TIDER det, kom vi överens om, och spankulerade vidare i Malmös luciavimmel.

HälsningarPer

JODÅ, JAG KOMMER att vara på bokmässan i Göteborg, men inte som utställare och inte heller som publik, utan som redaktör. Det är jag nämligen för Thor-Björns bok Ängeln vid Hovs hallar.

HÄLFTEN AV PENGARNA för försäljningen kommer att gå till Bris. Läs mer på Thor-Björns blogg.

Jag försökte hitta bilder här på hemsidan från Göteborg, har absolut för mig att det finns en från ett hotellrum, men den dök inte upp. Det närmsta jag kom Göteborg (i bildväg) var när Per & jag och våra söner Nils & Jonathan var i Oslo. Då gick båten från Göteborg.

Det här är inte heller Göteborg, utan Hovs Hallar där mycket av historien från boken utspelar sig. Hjärtligt välkomna! Vi ses i montern. Och Kjell, om du läser detta, snälla, dyk upp.

Ola

DET VAR VERKLIGEN längesen jag skrev något. Det beror helt & hållet på att jag arbetar i stort sett dygnet runt.

DET TAR VÄL INTE särskilt många minuter, tänker ni kanske, att skriva några rader. Men jag använder varje minut till Friskis&Svettis hemsida eller till arbetet med Kanal 100.

JAG ÄR JU inte särskilt teknisk, men måste trots detta emellanåt lära mig nya funktioner, som nu när jag måste kunna hantera ett Forum.

JAG BAD FÖRSTÅS Thor-Björn titta hem för att lära mig grunderna, men redan efter några timmar gav han upp och slet sitt hår i förtvivlan. 

JAG FÖRSTÅR HONOM. Som en liten tröst – för oss båda – gick vi till en av mina många kaféer runt huset och klämde i oss var sin kanelbulle.

Mätta och belåtna efter kanelbulle & Latte på Kafferosteriet.

NÄR DET GÄLLER solstollekonserter eller ev nya dvd:er, kan jag väl meddela att det inte händer särskilt mycket.

VI HÖRS SNART igen, i alla fall snarare än vad vet blev den här gången. Nu ska jag kasta mig in i forumets alla trådar och konstigheter igen.

Ola

(Den röda färgen beror förstås på att jag arbetar med Friskis&Svettis)