Blandat
Recensioner
Håller än
Det är skojigt att återse Per Dunsö och Ola Ström som Solstollarna
och Toffelhjältarna. Det lustiga är att det är nästan lika kul
fortfarande som det var då det begav sig.
Ola som Ulla-Bella är obetalbar och favoriten. Men Per som Hjördis
och Tullaren kommer inte långt efter. Dessa härligt makalösa figurer
som gjorde så stor succé på TV under -80-talet. Att de inte fick
göra fler program är för mig en gåta. Solstollarna med dess
lättklädda tjejer skulle säkert blivit ett ramaskri i dag bland
feministerna. Men då fungerade det i den miljö där Skumberg, Gösta
och Hjördis befann sig. Så slå er ner än en gång framför
Tv-apparaterna med denna dvd-samling och minns tillbaka. Nu väntar
vi bara på serierna i sin helhet.
Johnny Månsson,
Nättidningen
Vansinneshumor
och socialt medvetande
Tjugo år tog det innan vi fick höra och se
Toffelhjältarna och Solstollarna igen i rutan.
Visserligen bara på dvd, men det är inte så tokigt. I sällskap med
korta avsnitt från Nya Drömplanket, Gammalt och Nytt,
Cozmoz och Yezzp sitter de där igen i sina solstolar.
Per Dunsö och Ola Ström, omgivna av talangfulla barn
och ungdomar.
Då, i mitten av 1980-talet, när Solstollarna översvämmades av
tonårsjäntor i bikini, blev duon Dunsö och Ström omtalade för sina
teveprogram. I huvudsak handlade det om hur de omgav sig med bimbos.
Återstoden brydde sig få skribenter om. Hur duon jobbade med samma
ungdomar i åratal. Hur de lyckades snoka upp begåvningar i sin
linda. Hur de tog upp miljöproblem, könsroller, sociala skillnader,
åldersfixering. Samt kärlek och andra glädjeämnen.
Dessutom tonsatte de hela balunsen.
Dunsö och Ström var faktiskt en korsning
mellan bröderna och Karl Marx. Vansinneshumor, som Ulla-Bella i
Solstollarna, hopkopplad med socialt medvetande. Som när en tjusig
sång, med feta popharmonier och text som handlar om hur lugnt och
skönt det är vid brasan i det trevna hemmet, döps till Men
torparen fryser. Då har man inte bara utsikt, utan även insikt.
Eller som när radarparet skriver den svenska vänsterrörelsens
avskedssång, Just innan stormen bröt ut, mitt i en
period av mörkblå färg i samhällsdebatten. Då var det ingen som
brydde sig. Det var enklare att koncentrera sig på det olämpliga att
låta tonårstjejer uppträda som om de var vuxna.
Men kolla själv på dvd:n Solstollar och
Toffelhjältar. Döm sedan. Själv njuter jag i fulla drag av en av
Sveriges intressantare popsångerskor någonsin, Carina
Carlsson. Hon hade ledande roller i båda uppsättningarna och en
makalös stämma.
Eller Anna Books Killsnack, när hennes sång påminner om
Ronnie Spectors i Be my baby. Så bra blev hon aldrig igen.
Låtkonstruktörerna Dunsö och Ström hade förmåga att skriva låtar i
Beatles anda. Med spännande harmonier, snygga stämmor och
intressanta texter. Det är därför, samt för deras förmåga att ta
barn och ungdomar på allvar, de bör minnas och uppskattas.
Nu är det bara att hoppas på att hela materialet från de olika
serierna släpps på dvd.
Staffan Westfal, Västerbottenskuriren
« Tillbaka till blandat
|
|
|