Recensioner

Håller än

Det är skojigt att återse Per Dunsö och Ola Ström som Solstollarna och Toffelhjältarna. Det lustiga är att det är nästan lika kul fortfarande som det var då det begav sig.
Ola som Ulla-Bella är obetalbar och favoriten. Men Per som Hjördis och Tullaren kommer inte långt efter. Dessa härligt makalösa figurer som gjorde så stor succé på TV under -80-talet. Att de inte fick göra fler program är för mig en gåta. Solstollarna med dess lättklädda tjejer skulle säkert blivit ett ramaskri i dag bland feministerna. Men då fungerade det i den miljö där Skumberg, Gösta och Hjördis befann sig. Så slå er ner än en gång framför Tv-apparaterna med denna dvd-samling och minns tillbaka. Nu väntar vi bara på serierna i sin helhet.

Johnny Månsson, Nättidningen

Vansinneshumor och socialt medvetande

Tjugo år tog det innan vi fick höra och se Toffelhjältarna och Solstollarna igen i rutan. Visserligen bara på dvd, men det är inte så tokigt. I sällskap med korta avsnitt från Nya Drömplanket, Gammalt och Nytt, Cozmoz och Yezzp sitter de där igen i sina solstolar. Per Dunsö och Ola Ström, omgivna av talangfulla barn och ungdomar.
Då, i mitten av 1980-talet, när Solstollarna översvämmades av tonårsjäntor i bikini, blev duon Dunsö och Ström omtalade för sina teveprogram. I huvudsak handlade det om hur de omgav sig med bimbos. Återstoden brydde sig få skribenter om. Hur duon jobbade med samma ungdomar i åratal. Hur de lyckades snoka upp begåvningar i sin linda. Hur de tog upp miljöproblem, könsroller, sociala skillnader, åldersfixering. Samt kärlek och andra glädjeämnen.
Dessutom tonsatte de hela balunsen.
Dunsö och Ström var faktiskt en korsning mellan bröderna och Karl Marx. Vansinneshumor, som Ulla-Bella i Solstollarna, hopkopplad med socialt medvetande. Som när en tjusig sång, med feta popharmonier och text som handlar om hur lugnt och skönt det är vid brasan i det trevna hemmet, döps till Men torparen fryser. Då har man inte bara utsikt, utan även insikt.
Eller som när radarparet skriver den svenska vänsterrörelsens avskedssång, Just innan stormen bröt ut, mitt i en period av mörkblå färg i samhällsdebatten. Då var det ingen som brydde sig. Det var enklare att koncentrera sig på det olämpliga att låta tonårstjejer uppträda som om de var vuxna.

Men kolla själv på dvd:n Solstollar och Toffelhjältar. Döm sedan. Själv njuter jag i fulla drag av en av Sveriges intressantare popsångerskor någonsin, Carina Carlsson. Hon hade ledande roller i båda uppsättningarna och en makalös stämma.
Eller Anna Books Killsnack, när hennes sång påminner om Ronnie Spectors i Be my baby. Så bra blev hon aldrig igen.
Låtkonstruktörerna Dunsö och Ström hade förmåga att skriva låtar i Beatles anda. Med spännande harmonier, snygga stämmor och intressanta texter. Det är därför, samt för deras förmåga att ta barn och ungdomar på allvar, de bör minnas och uppskattas.
Nu är det bara att hoppas på att hela materialet från de olika serierna släpps på dvd.

Staffan Westfal, Västerbottenskuriren

« Tillbaka till blandat