Från ”Professor Djurström, Göte Skötare och jag”,
serie 4.
Den gamla eken
som står där i lunden och susar
vad bryr den sig om att dagarna rusar
Titta på eken, den grönskar igen
ropar flickan springer vidare sen
Människor
kommer
och människor går
men eken den står där den står
rotad i jorden sen många, många år
Den gamla eken
står där krokig i lunden han minns den strävsamme bonden Som
ristade sin älskades namn in i barken
ja, bonden stod med fötterna på marken
Människor
kommer
och människor går
men eken den står där den står men
eken den står där den står
rotad i jorden sen många, många år
Den gamla eken
han lägger ring till ring
nu står han i lunden och ser sig omkring
Suckar åt människans rotlösa liv
Åh, vilket meningslöst tidsfördriv
Människor
kommer
och människor går
men eken den står där den står
rotad i jorden sen många, många år
Människor
kommer
och människor går
men eken den står där den står
rotad i jorden sen många, många år
Laa
la la laa la la laa la la laa
Laa la la laa la la laa
