Anna och Ministollarna från "Än finns det sånger att
sjunga".
Ensam på vår skolgård stod en flicka,
när jag vinkade så log hon lite grand,
till slut så gick jag fram till henne,
hälsade och sa:
– Välkommen till världens bästa land.
Hon ställde ner sin skolväska på marken,
och sa till mig: Du, jag längtar hem ibland.
– Längtar hem, sa jag,
men hur kan du göra det?
Detta är ju världens bästa land.
Hon sa hon hade läst i någon tidning,
att hennes hemland åter stod i brand.
– Men varför vill du inte
stanna kvar då? fråga’ jag,
Sverige är ju världens bästa land.
– Du är snäll, sa hon, men du är ensam,
och alla måste vi knyta ’hop de band,
som finns emellan oss och er,
emellan dig och mig,
och det du kallar världens bästa land.
Jag struntade i kompisarnas blickar,
och sträckte fram min hand mot hennes hand.
Men just då ringde klockan,
och rasten den tog slut
på skolgården i världens bästa land.
