Utebänkens sagor

Vi träffade Staffan Westerberg genom en gemensam bekant på ett kafé i Stockholm. Efter en stund frågade han om vi ville göra musik till hans nästa TV-serie. Och det ville vi så klart. Vi blev ju en aning överraskade, inte minst för att Staffan aldrig hade hört något vi skrivit. Men han tyckte det kändes bra, sa han. Sådana människor tycker man om.

Även om våra TV-serier nog inte är särskilt lika, lärde vi oss massvis genom att vara med i Staffans program. Kanske framför allt att se till att det alltid händer något i bild. Många TV-program från den tiden, och för all del även nu, kunde precis lika gärna sänts i radio.

På grund av alla lampor som behövs för en bra ljussättning, kan det bli väldigt varmt i en TV-studio. I de scener där vi syns i rutan, är vi inte precis lättklädda. Tvärtom, Staffan tvingade på oss de varmaste dräkter han kunde hitta i kostymförrådet. Värst var en brunbjörn i helylle. När han senare gjorde ett mycket kort inhopp i vår egen serie ”Drömplanket”, hämnades vi genom att låta honom spela gurka.

Staffans texter inspirerade oss till att skriva väldigt fin musik om vi nu får säga det själva. Lyssna till exempel på ”Fjärilen och myran”.

« Tillbaka till listan

Staffan Westerberg och Per utmattade efter dagens tagningar.

Staffan dirigerar när vi sjunger "Utebänken".