Solstollarna

Vad i all världen är detta?

När jag öppnade min dator i dag poppade det upp en mycket märklig bild. Jag fattade ingenting.

Först trodde jag att det var en stackars uteliggare som värmde sig mot en vägg. Men sen förstod jag, det var naturligtvis någon som ville ha en biljett till vår konsert, som i synnerligen god tid lagt sig framför biljettluckan. Så som folk brukar göra när Rolling Stones släpper sina biljetter.

Men så kom jag på att vi har ju inte någon biljettlucka än. Och dessutom så har det ju inte direkt varit någon rusning efter biljetter till vår konsert, så det måste ju röra sig om något annat.

När jag sätter på mig glasögonen för att titta riktigt noga på blden blir jag nästan chockad. Det är ju Per som ligger där. Vad i all världen sysslar han med?

Ja, den som kan svara på det – eller i alla fall är i närheten – får en DVD med några av våra reklamfilmer för TV-shop. Ni har bara i morgon, söndag, på er.

Ola

Dags att beställa biljetter till livekonserten!

I dag har vi definitivt spikat att det kommer en ny DVD till hösten, med arbetsnamnet Ännu mera Solstollar och Toffelhjältar. Och vår förhoppning är då att också spela in en livekonsert att lägga med som bonus.

Om det blir av bestämmer vi den 9 april då bandet samlas för att se om det är genomförbart. Det beror helt och hållet på er. Vårt bolag Auto Images filmar konserten, men alla andra kostnader måste täckas, själva inspelningen, hyra av lokal, tekniker, resor, utrustning, repetionskostnader etc.

Gänget som sammanstrålar den 9 april: Thomas, Håkan, Per, Ola och Mora.

Det låter kanske konstigt för er, men det handlar inte alls om att tjäna pengar, utan bara om att täcka utgifter. Vi ska ju inte åka på någon turné eller så, utan det blir bara detta enda tillfälle, så det är därför det är lite speciellt.

Därför kommer vi nu att erbjuda hemsidans trogna läsare att förbeställa biljetter. Konserten kommer att gå av stapeln runt midsommar någonstans i en intim lokal i Malmö. Exakt datum spikar vi den 9 april. Vi kommer att försöka få med Martyna, Carina, André och Anna, men även andra som var med då.

Martyna, Anna och André. Kommer – kommer inte?

Kanske tar vi med någon av dagens artister, men huvudsakligen kommer vi att sjunga själva, Per och jag. Vi behöver ett eller flera barn i den ålder som Martyna och Anna Book var när det begav sig (10-15 år). Hör gärna av er med tips. Vi skulle eventuellt också behöva någon violinist, cellist, flöjtist eller någon annan -ist.

Kanske tar vi en tur till stranden och spelar ”Tusen bitar”.

Biljettpriserna kommer att ligga runt 200-300 kronor, och kanske kommer vi också att ha speciella VIP-biljetter som är lite dyrare, och som då inte bara gäller att man får inta platserna längst fram, utan kanske att man får vara med på en repetition eller får något extra.

Nu låter det här kanske lite kaxigt, nästan som om jag tror att vi är Beatles, men så är det inte alls. Jag vill bara försäkra mig om att det är ekonomiskt genomförbart, annars ger vi ut DVD:n med något enklare bonusmaterial (t.ex. att jag sjunger Fege Knege till en ostämd akustisk gitarr i duschen).

Kanske kunde Lili & Sussie framföra Fege Knege.

Vi kommer att ha ett speciellt formulär från och med nästa vecka där ni kan anmäla ert intresse, men ganska omgående måste vi få garantier (pengar) för att ni verkligen kommer.

Vill ni redan nu maila in ert intresse går det bra. Kanske är det bara sju stycken som är intresserade, och dessutom bara beredda att lägga några tior var. Men vi blir inte lessna för det. Vi är vana. En gång i Halmstad kom det inte en enda, och en annan gång när det regnade, stod det bara två damer med paraply framför scenen.

Som artist gäller det att ge lika mycket av sig själv oavsett om det står två eller tiotusen i publiken. Men det är aldrig roligt när man är fler uppe på scenen än nedanför.

Ola

Smulorna från de rikes bord. Per = Rige-Nils

Smulorna från de rikes bord är inte bara ett utdrag ur ett bibelcitat, utan också rubriken på en liten köksoperett som Per och jag skrev till TV-serien Drömplanket. Vi tänkte ta med den på DVD:n, eftersom vi själva tycker den är ganska rolig. Den kommer kanske på nästa DVD i stället.

Nåväl, just i dag tänkte jag mer på min dentala situation, att jag inte får äta för min tandläkare. Ja, äta får jag, men inte tugga, hur nu det går till? Och vad skulle socialstyrelsen säga? Men när förbudet försvinner, funderar jag på att åka upp till Per. Så här såg det nämligen ut när Jonathan och jag besökte Saxemara för några veckor sedan.

Hos Per är det aldrig vardag, i alla fall inte i köket, utan ständig fest. Det ser både han och Ingalill till. När det gäller ”den rikes bord”, så kallades Per ett tag för Rike-Nils, eller på skånska Rige-Nils. Visserligen bara av mig, men ändå. Det var nämligen så att alltid när vi hämtade ut våra TV-gager, så var jag skyldig honom pengar.

När jag som tonåring sommarjobbade på Kockums i Malmö, hade jag skåpet bredvid ”den riktige” Rige-Nils. Det var ingen mindre än fotbollslegenden Bosse Larssons pappa. Han hade en gång fått ut några kronor mer än sina arbetskamrater, därav namnet.

Ytterligare en anledning till Pers smeknamn var hans uppenbara likheter med miljardären Howard Hughes. Båda har en överdriven bacillskräck, och tvättar alltid händerna innan maten. Dessutom heter Pers pappa Nils.

Scen ur köksoperetten ”Mat i magen” eller ”Smulorna från de rikes bord” i Drömplanket 3. Från vänster: Ola, Anna, Lotta, Truls och Per. Säkert har Per tvättat händerna innan tagningen. (Foto: SVT)

Det var verkigen en lång historia i en oerhört nedbantad version. Kanske berättar jag hela nån annan gång. Gonatt.

Ola

Solstollar i Jämtland och Per bara njuter.

I dag har jag varit hos Bosse Bildoktorn. Han såg visserligen ut som min tandläkare Johan Derving, men det kan det omöjligt ha varit. En tandläkare arbetar ju med små fina instrument, den här körde in stora skruvmejslar i gapet på mig och klagade dessutom på att jag inte var Mick Jagger. ”Det är så trångt härinne” sa han, ”och jag som har hört att du ska va’ så stor i truten”.

Nu är jag stor i truten. Johan lyckades nämligen mejsla ut inte bara en tand, utan två stycken. Så här sitter jag och lider, medan Per trängt sig ner bland alla solstollar i Östersund.

Här sitter Per på isen i Östersund och myser. Bakom skymtar Badhusparken där vi spelade med Solstollarna 1985. (Foto: Ingalill med mobilen.)

Men Per har minsann också problem med tänderna ibland. Åtminstone när han ska agera tulltjänsteman Åke Gömstedt. När vi signerade vår DVD strax innan jul inne på Akademibokhandeln på Väla centrum, fiskade Alex Bergdahl fram sin mobil och tog denna bild.

Nej, det är faktiskt inte som Per petar sig i näsan, han bara förbereder sig för rollen som Åke Gömstedt genom att sätta dit löständerna. Om min tandläkare Johan fortsätter att använda mejseln lika flitigt som i dag, får jag nog låna tullarens tänder snart.

Nu ska jag äta yoggie med sugrör och kika på fotboll.

Ola

Ny tävling: Ständigt denne Per

Jag fick brev från Inga häromdan. Mycket trevligt. Hon hade letat i sina lådor och hittat några kärlekstelegram som jag överräckt till henne för sisådär en 35-40 år sedan. Visst försökte jag vara lite rolig, men det låg allvar bakom.

Ja, så skrev jag alltså. Till ingen nytta. Ständigt satt Per vid hennes sida. Jag fick aldrig en chans. Inte heller följande brev hjälpte.

Sådan rivalitet föder ju hämndkänslor. Svartsjukan molade och gnagde inom mig. Och jag fick ju med tiden min revansch, direktör Knegoff (jag) tvålade ju till Vaktmästaren (Per) både en och två gånger. Men riktigt nöjd är jag ju inte, trots allt var det han som stod Inga närmast.

Jag är inte ensam om att ha problem med Per. Titta bara på bilden här nedan. Där står en till som tycks ha ett horn i sidan till Per. Jag förstår honom så väl. Per har väl trängt sig emellan honom och någon kossa.

Per på besök i Bräcke i Jämtland, där han ska spela föreställningen ”Doktor Kling och syster Violina” på skolan i morgon tillsammans med Ingalill. Vi spelade i Bräcke redan 1985, på vår första Solstolleturné.

Och nu till själva frågan: Var utspelade sig detta triangeldrama, mellan Inga, Per och mig? Svaret går att hitta någonstans på hemsidan, och svarar gör du som vanligt på kontaktsidan senast lördag 31 mars.

Tänk vad orättvist livet kan vara. Per befinner sig just nu i underbara Jämtland tillsammans med sin lika underbara fru. Och här sitter jag ensam och har ont i en tand och någonstans i Sverige sitter Inga ensam. Eller nästan ensam i alla fall (hon har en katt).

Lycka till i tävlingen!

Ola

Veckans dragning: Trädgårdsmästarens dotter!

Nu är tävlingen avgjord. Frågan gällde ju vem som varit med i ett av våra kändaste program, och som är dotter till den man som kom fram och hälsade på oss på gågatan i Malmö. De flesta av er kände igen honom, men några har svarat Bosse Bildoktorn. Men honom har vi aldrig träffat – tyvärr – med tanke på hur min Mitsubishi stånkar och stönar.

En som kände igen vår hälsande man var Johan Rönn som skriver så här: ”Jag tror att kändisen är Sköna Söndags Bertil Svensson, samme man som skar sig i tummen, som Robert Gustavsson senare gjorde en massa sketcher av”.

Helt rätt. Johan är själv lite av en kändis, åtminstone här på vår hemsida. Det var ju Johan som gjorde den fina fejkaffischen.

Dottern var som sagt med i ett av våra kändaste program, nämligen Solstollarna. Här är hela solstollegänget, så här någonstans måste hon vara.

Från vänster: Håkan, Camilla, Ulla-Bella, Vaktmästaren (ovanligt ful dagen till ära) Gunilla och Mora. Nedre raden: Carina, Anna, Martyna, André och Lisa (Foto: BMP)

Vi sa ju att hon var lika smidig som pappa, och då förstår man ju att hon dansar. Det gör Camilla, Gunilla och Lisa. Men bara en av dem bär ju samma efternamn som Bertil Svensson.

Och vinnaren, Håkan Löfstedt från Söderhamn (GRATTIS!), lyckades med hemsidans hjälp lista ut det rätta svaret: ”Efter att ha klurat lite & rotat runt på hemsidan påstar jag att tjejen ni frågar efter heter: GUNILLA SVENSSON! Nu är det bara att hoppas att man har den rätta turen”.

Gunilla och Lisa lyssnar på morbror Knegoff när han berättar om sjöjungfrun.

Det är Gunilla ni ser i slutet av varje program av Solstollarna från 1985, som dansar så oerhört vackert i den ljuvliga solnedgången medan Martyna sjunger Sommarnatt, kom. Och här kan ni se hur dragningen gick till.

Så här gick det alltså till när Ola alldeles ensam drog veckans vinnare. I morgon är det dags för en ny veckotävling. Hoppas jag i alla fall. Det beror lite på hur det går hos Johan Derving. Ja, Johan är alltså min tandläkare sedan många år. Men han brukar klara det mesta. (Fy, vad nervös jag är, han har såna superstora borrar.)

Ola

Kalasdags

Jonathans sponsor i badminton, Yonex, hade skickat ett spännande paket till Jonathan på hans 15-årsdag. Det innehöll en tröja, men inte vilken tröja som helst. Det var den danska världsstjärnan i badminton, tillika Jonathans absoluta favorit, som skickat en specialdesignad T-shirt med texten: ”Kaere Jonathan. Et stort tillykke med födseldagen. Peter Gade”.

Jonathan visar stolt upp sin fina present. (Foto: Thor-Björn Bergman.) En annan sak han blev glad över var ett inramat foto som Thor-Björn tagit. Det firade vi med en fika på Amarant.

Stämningen ser ju inte precis ut att vara på topp, men det var den faktiskt. Kanske beror de bistra minerna på att vi just lekt ”arga leken”. Ingen vann. Vi var lika usla alla tre.

Senare på kvällen hade vi ett litet kalas i hemmet. Här sitter Jonathan tillsammans med sina kusinbarn. Eller om man så vill, Sångbåtenbarn. Love i mitten och August är ju söner till mina systerbarn Truls och Pella som sjöng i Sångbåten. Ja, självklart har de inte barnen tillsammans, även om Thor-Björn trodde det när han såg deras hårsvall. Han påstod också att lockigt hår är ett tecken på intelligens. Det skulle ju till viss del kunna förklara mina spikraka hårslingor.

I morgon drar vi vinnaren i veckans tävling. De flesta av er kände igen mannen på bilden som Bertil Svensson. Även om någon trodde att det var Bosse Bildoktorn. Nu ska jag ställa om klockorna, vi går ju över till sommartid i natt.

Ola

På väg upp – på väg ner

Somliga av oss är väg upp här i livet, andra på väg ner. Per och jag är uppenbart på väg ner, medan folk i vår omgivning går motsatt riktning. Det är inget konstigt, så är väl livet konstruerat, men det kan kännas konstigt.

Fenomenet illustreras väl av bilden nedan.

Thor-Björn strävar – liksom Turning Torso i bakgrunden – uppåt, medan Per och jag sjunker allt djupare ner i våra solstolar.

Just Thor-Björn och jag är på väg åt olika håll just nu. Äh, säger ni, det där är bara en fånig känsla inombords. Inte alls, Aftonbladet bekräftar fakta. De hörde av sig till mig häromdan och ville göra en intervju till sin bilaga. Och när de gick in på vår hemsida och följde länken till Thor-Björn, ville de göra en intervju även med honom angående hans bok Ängeln vid Hovs Hallar.

Jag blev förstås glad att de ville uppmärksamma TB:s bok. Själv är jag numera mycket misstänksam mot telefonintervjuer. I höstas satt jag nämligen i en sådan intervju i över två timmar med Nöjesguiden som ville göra ett stort reportage om mig i julnumret. Men det blev inget utan bara en liten förödmjukande kommentar om vår DVD.

Och även Aftonbladet har lurat mig en gång i tiden. Så jag avböjde en telefonintervju och föreslog att vi skulle ses i stället. Efter ett kortare möte på redaktionen ringde dom och sa att då var dom inte intresserade. Däremot skickade dom ner ett team från Stockholm som tillbringade en hel eftermiddag med Thor-Björn. Så när TB bjöd på fika i går, var han ovanligt uppåt.     

Även hemma hos Per tar en ny generation över. Här är det sonen Nils som tycker det är dags för pappa, åtminstone som tulltjänsteman Åke Gömstedt, att pensionera sig. Kamraten Max skickar en liknande hälsning till Lasse Polis.

Nu ska jag förbereda för att väcka Jonathan med varm O’boy, bullar och några paket på hans 15-årsdag med hjälp av vår traditionella ”Ska man inte va’ glad – på sin födelsedag – när ska man då vara glad?”. Ja, i den åldern är det väl fortfarande roligt att fylla år. När man är på väg uppåt!

Ola

Farbror Stig och Tanja

Usch, så besvärliga människor kan vara. Som förälder måste man allt som oftast bita ihop för sina barns skull, och umgås med folk man aldrig skulle ägnat en tanke annars.

Men nu ska jag inte gnälla, tvärtom. Det finns underbara människor här i världen också. Och jag är så lyckligt lottad att jag fått träffa en del av dem. Två av dem har till och med varit med i våra program, i det direktsända morgonprogrammet Yezzp. Du ser dem på bilden här nedanför.

Med all respekt för de tre barnen i mitten, tänker jag nu på farbror Stig (Stig Erberth) längst till vänster och flickan som sitter i mitt knä: Tanja. Såväl Per som jag hade förmånen att ha Stig som biologilärare på lärarhögskolan, och ingen fråga är lättare att besvara än ”Vem är den bästa lärare du haft?”

Så när vi behövde någon som kunde ta hand om naturfrågorna i Yezzp så var farbror Stig – som han kallades i programmet – given. Det ska bli ett sant nöje att skriva mer om honom så småningom.

Och Tanja var helt underbar. Tillsammans med Elin, som av någon outgrundlig anledning inte är med på just den här bilden, satt hon i vår lilla publik i första programmet, men vi lyckades övertala både henne och Elin att vara med i resten av serien också. De blev snart alla tittares favoriter och vi fick tiotusentals brev med teckningar och små historier om Tanja och Elin. Oj, vad jag saknar den tiden. (Har någon sparat en sådan teckning, skicka gärna en kopia.)

Ola