Månad: mars 2007

Vi satt på en pizzeria i Täby när finalen i melodifestivalen pågick så jag kan inte kommentera den. Jag vet att The Ark vann, och det enda samband jag hittar är att vi bor på P-Ark Hotell.

Thor-Björn har sagt att om man inte orkar så behöver man inte blogga. Så är det i dag. Hörs och syns i morgon.

Ola

I dag bar det av till Stockholm. Men inte precis raka vägen. Tåg till Nässjö, byte, och vidare till Skövde. Självklart tog vi en fika i bistron. När jag var i Jonathans ålder arbetade jag på tåget som smörgåsnisse. På den tiden fanns det ju riktig restaurangvagn med vita dukar och servering. Kan jag berätta om nån gång. Så här ser det ut i dag.

Ser man alltid så konstig ut när man åker tåg? undrade Jonathan när han såg bilden.

Med all rätt. Men inte vill vi lägga skulden på fotografen, mannen som serverade i bistron. Han bjöd oss nämligen på kaffe, choklad och kanelbulle. För att hans tre barn tyckt så mycket om våra program. Så annorlunda världen skulle sett ut, om vi på vår resa genom livet mött fler sådana människor.

När tåget saktade ner för att stanna i Skövde, passerade vi P4:as militäranläggning och jag pekade ut huset där jag bodde när jag gjorde lumpen. Jonathan lyssnade just på Celine Dion i sin Ipod och var inte särskilt intresserad.

Vet inte om han kanske tycker att jag inte borde gjort lumpen. Vet inte vad ni tycker? Men så här är det, tycker ni att man bör göra lumpen, så gjorde jag det. Tycker ni det inte, så totalvägrade jag när det var dags för repövning och fick böta 5 000 kronor. Åklagaren yrkade på 6 månaders fängelse, men så blev det alltså inte.

Svärd och jag. Ja, han hette alltså Svärd, annars använde vi värre vapen än så. Men håll med om att Per såg ännu fånigare ut som militär.

I Skövde blev vi hämtade av Jonathans badmintonkompis Mattias Borg med familj och nu bor vi rummen bredvid varandra här på Park Hotell i Täby. När Jonathan somnat tog jag en bild i spegeln. Genast kom jag att tänka på Thor-Björns bok Ängeln vid Hovs Hallar.

Jag har aldrig sett mig själv så tidigare, med en gloria kring huvudet, men spegeln ljuger aldrig, sägs det. Nu skulle min gamle fysiklärare på Petri, Kusken kallad, sett mig. Han sa alltid att jag inte var något ljushuvud. Ack så fel du hade, Kusken. Men så är det, bara ett geni känner igen ett geni.

Ljushuvudet på Park Hotell. (Hur tusan stänger man av blixten?) Gonatt!

Ola

Min mailbox innehåller nu över 100 intressanta brev från er som jag har för avsikt att besvara så småningom. Bara så ni vet. Kanske på tåget i morgon. Jonathan och jag åker nämligen till Stockholm. Vi ska bo på Park Hotell, men det är inte det hotellet som Martyna sjunger om i Solstollarna. Det ligger ju i Köpenhamn och ser ut så här.

Vi var i Stockholm för ganska exakt ett år sedan också, och i väntan på tåget gick vi en tur i gamla stan.

Jonathan framför Slottet i kungliga huvudstaden 2006.

”Livets baksidor” skrev jag ju som rubrik, jag tänkte nämligen ni skulle få läsa den baksidestext jag skrivit till Thor-Björns bok Ängeln vid Hovs Hallar. Den lyder som följer:

”Jag hade egentligen hoppats att du skulle slippa läsa den här boken. Att den inte fanns. Hade det rört sig om en renodlad roman, hade det säkert varit trevlig läsning. Om hur traumatiska upplevelser i barndomen in i minsta detalj kan styra hela ens tillvaro. Eller hur man skuldbelägger sig själv och ljuger för sin omgivning, även för sina allra närmaste. Och hur man lär sig tränga undan plågsamma minnen, men också hur dessa gör sig påminda, söker nya uttryck – i ätstörningar, i en rastlös jakt på framgång och status, i en medveten cynism mot omgivningen och i oförmågan att ta emot vuxen kärlek.

Nu är detta ingen saga. Thor-Björn Bergman har valt att berätta om de omänskliga grymheter han utsattes för som barn och hur en ständig ångest ledde fram till beslutet att avsluta sitt långa lidande. Livet tog dock en oanad vändning och vi får följa honom på vägen dit. En väg säkert lik den flera av oss tvingas vandra – kanske också med oskrivna böcker i bagaget.

Ola Ström”

Vi tillbringade ju åtskilliga timmar tillsammans, Thor-Björn och jag, när vi gick igenom manuset, och Jonathan älskade att följa med. Manuset brydde han sig inte så mycket om, men Thor-Björn har en hel garderob full med videofilmer.

Det är inte särskilt ofta vi äter pizza. Men för några veckor sedan, när vi var klara med kapitel 23, slog vi till. Mycket goda pizzor, dessutom. Stans bästa, Ibbes specialare på Aurahallen i Malmö. Rekommenderas varmt!

Ola Ström

I dag har all tid gått åt att färdigställa baksidestexten till Thor-Björns bok Ängeln vid Hovs Hallar. Jag kommer att göra allt för att få er att läsa denna ödesmättade historia, med hopp om att ni inte delar Thor-Björns öde. Sjävklart kommer ni också att få chansen att vinna boken i veckotävlingen redan innan den ligger ute på diskarna.

Någon undrade om vi fått svar från Martyna och Carina, om dom tänker ställa upp när det är dags för vår livespelning. Ännu väntar vi med spänning på svaren.

Martyna i ”Solstollarna med Ulla-Bella”. Har inte hört av sig ännu.

Carina som Linda i ”Toffelhjältarna går igen”. Har inte heller hört av sig.

Skumberg ombord på båten där han lyckades locka till sig någon (eller några) av gästartisterna från Knegoff. Vem, ja det var ju frågan i veckans tävling. Skumberg, eller rättare sagt, Mora, har däremot hört av sig. Han har redan börjat stämma sin Fender. Så han ställer alltså upp.

Det gör även Nybergspågarna Håkan och Thomas så nu är själva bandet intakt. Varken Mora eller Thomas har ju hjälpt till med att dra vinnarna i veckans tävling. Det hade ju passat bra om Skumberg dykt upp den här gången, frågan gällde ju vem som sjöng på hans disco. Får väl försöka övertala honom.

Ola

Med anledning av veckans tävling angående vem/vilka av artisterna som uppträdde på Skumbergs båt, så undrar Susanne Johansson från Göteborg om båten finns på riktigt, eller om den bara existerade i TV-studion. Både och faktiskt. Exteriört som det heter, finns båten och ser ut så här.

Skumbergs vackra båt i trä, döpt till Ingrid.

Däremot, när vi gick ner i kajutan, då fuskade vi och kom ner på discot som var uppbyggt i TV-studion.

Med anledning av vår kommande livespelning, bjuder jag er på Per-Åke Anderssons (från Tumba) roliga mail:

”Hej på er. Min nyfikenhet angående en ev. livespelning har gått över i ett slags beroende. Ola, hur gick det med det mail du skickade till Martyna? Fick du svar? Har du kontaktat resten, och i så fall, vad svarade dom?

Om detta mirakel blir av, måste jag få veta det i VÄLDIGT god tid så jag kan inhandla dom förnödenheter jag behöver. Jag kommer nämligen att tillbringa ett antal dygn i tält untanför biljettsläppet för att vara säker på att få uppleva detta. Köerna till Stones och ’Brucan’ kommer att te sig som en kö till en gudstjänst i jämförelse med detta!!!”

DVD:n ”Rolling like a stone” som utgår från en fest då Rolling Stones bodde hos mig på Fersens väg 4, 1965.

Ja, vad ska man säga? Bäste Per-Åke, hur ska vi kunna hjälpa dig? Kanske kan vi ha biljettsläppet i skogen så att du kan kombinera din väntan med en liten campingsemester. Ett tips när det gäller Stonesbiljetter. Gör som jag, låt grabbarna bo hemma hos dig och sen åker ni tillsammans till konserten. Väldigt bekvämt faktiskt.

Ola

Tänk att vi till slut skulle bli så gamla, Per och jag, att vi i dag stod på baksidan av hans hus i Saxemara och tyckte att det skönaste man kan uppleva är den första vårsolen. Det var ju inte direkt vad man som tonåring skulle svarat på frågan ”vad är det skönaste du vet?”

Även denna vecka har jag haft fint besök i studion. I dag tittade nämligen vår trummis Håkan Nyberg in. I dessa tider, när alla hoppar på varandra, snackar skit om varandra och bara bryr sig om sig själva, är det fantastiskt att få träffa en sådan som Håkan. Vi har aldrig någonsin sagt ett ont ord till varandra eller – tror jag i alla fall – om varandra. Sådana vänner blir allt mer värdefulla.

Håkan och jag mumsar på söndagsbullarna som Thor-Björn dukade fram efter inspelningen. Trots att det inte är vi som är Skumberg, säger vi – om det inte framgår – chokoläääde. (Foto: Thor-Björn Bergman.)

Frågan denna vecka gällde ju vilket instrument Per spelar på i ”Om natten”. Mackan i Örebro skriver så här: ”Låter som klarinett, det spelade jag när jag var liten. Egenligen ville jag spela bastuba, men morsan tyckte att klarinetten  ”var behändigare”… Nu spelar jag inte alls, förutom lite trav…”

Alldeles riktigt, Mackan, men tyvärr var det inte dig Håkan drog. Inte heller var det Magnus Ring från Uppsala som tycker följande: ”Instrumentet är klarinett. Självklart ska Per plocka fram klarinetten till livekonserten för DVD:n. Varför inte t ex lägga en coda med lite tradjazz/New Orleans-feeling på När Morgontimman Gryr och avsluta konserten med detta?”

Vann CD:n ”Än finns det sånger att sjunga” gjorde Daniel Vingsäter från Linköping. Stort grattis! Håkan trodde ju att du kom från Vingsäter. Men vid närmare efterforskning verkar det inte finnas någon ort som heter så. Å andra sidan har jag själv råkat ut för följande när jag skulle beställa hotellrum: ”Jaså, ni är från Olofström. Och hur var namnet?” Bara så du vet, Daniel.

Och här kan ni se när Håkan tror att Daniel Vingsäter från Linköping kommer från Vingsäter.

[youtube]3ko0gAJebbo[/youtube]

Håkan drar vinnaren i veckans tävling. Och i den första vårsolen spelar Per på svaret på frågan, en klarinett.

I morgon är det dags för en ny tävling. Vi får väl se vad jag kommer på. Hjälp gärna till!

Ola

Men vi är glada ändå. Det var inte så att Jimmy och Nanne var våra egna favoriter, utan dom vi trodde folk skulle rösta på. Men vi fick i alla fall med en av dom få vi själva tyckte om, nämligen Sonja. Hon får gärna sjunga vårt bidrag nästa år, vi bestämde nämligen att knåpa ihop något till festivalen 2008. Christer Björkman, here we come!

Om inte Sonja har tid hoppas vi förstås att ”vår egen” Carina Carlsson ställer upp. Hon är ju van. Hon har redan varit med i festivalen 1994 med Cayenne och låten ”Stanna hos mig”.

Förresten, ni behöver inte vara oroliga, Carina är givetvis vårt förstaval. Det är t.o.m. så att om La Carlsson kräver det, är vi beredda att hoppa in i doakören.

Vi har redan skickat in ett bidrag till festivalen nämligen ”Killsnack” med Martyna 1984. Men den kom inte med för Martyna var för ung. I stället sjöng Anna Book in låten, som blev hennes första svensktopps-hit.

Skumberg bjuder Anna Book på wienerbröd i ”Solstollarna med Ulla-Bella”.

I morgon är det dags för dragning i veckans tävling där ni ska berätta vilket instrument Per spelar i ”Om natten”.

Och just i denna stund är månförmörkelsen total, men det är molnigt så man ser tyvärr ingenting av detta fenomen. Därför går vi nu och lägger oss.

Godnatt!

Ola & Per

När vi tog en promenad ner till vattnet här i Saxemara, pratade vi om vad bloggen ska handla om i kväll, och inte för att vi brukar syssla med sånt, men vi tänkte vi kunde gissa vilka som skulle gå till final i melodifestivalen.

Ungefär så här såg vi ut när vi funderade ut vårt svar. Gemensamt kom vi fram till Nanne och Jimmy. Men vi har aldrig haft rätt förut så varför skulle vi ha det nu? Vi återkommer efter programmet. (Foto: Thor-Björn Bergman)

Ola & Per

Ola: 19.22 klev jag och Jonathan in i Pers välstädade hus i Saxemara. Nyckeln låg på vanliga stället. Per och Ingalill var nämligen inte hemma.

Per: Strax innan halv åtta intog vi våra platser på nöjesrestaurangen Ronneby Brunn. Trerätters middag och underhållning av ingen mindre än Sven-Erik Magnusson väntade. Hur hamnade vi här? Jo, Ola och jag var hemliga solstolle-gäster på ett bröllop för ett tag sedan och denna afton utgjorde min del av gaget.

Det dröjde inte många minuter innan jag var omringad av diverse lätt påstrukna bordsgrannar, som skulle ha autografer eller ta foto med sina mobiler. Den uppsluppna stämningen och Sven-Ingvars gamla hitlåtar förde tankarna till en kväll för tjugo år sedan, när vi själva låg på Svensktoppen med ”Nånstans vid Stureplan”.

Bo ”Mora” firar niondeplatsen på Svensktoppen med munter assistans av receptionisten på Sheraton i Göteborg som agerar helt korrekt enligt devisen ”Allt för gästerna”.

Ola: Nu har Per kommit hem (efter årets utekväll) och vi sitter här och diskuterar vilka låtar som kan tänkas vara aktuella på nästa DVD. ”Tusen bitar” känns ganska given och det skulle vara roligt att ta med något där Mora får briljera med sina sologitarr-slingor, som alltid gett våra låtar en speciell dimension.

Tack Bo ”Mora” Mårtensson (Skumberg) för dina fantastiska fills! Tänk vad alla våra peruker och strumpbyxor stal fokus från musiken. Men av era många mail att döma verkar det som om ni tittare – till skillnad från recensenterna – faktiskt uppskattat bådadera.

Nu gäller det att locka ner Carina och Martyna till Malmö igen. Gör vi en live-spelning vill vi ju inte missa ”En väv av legender” eller ”Balens Drottning”. Kanske kan vi fresta med stadens nya stolthet…?

Malmös stoltheter samlade på en och samma bild: Turning Torso och, bakom de två gubbarna, det friskt vajande strandgräset Agis Scanus. (Foto: Thor-Björn Bergman)

Idag är sista chansen i Veckotävlingen. Lycka till! Nu måste vi sova.

Godnatt!

Ola och Per