Solstollarna

GOD JUL!

 

 

                              VI ÖNSKAR ALLA en riktigt God Jul!

NÅGRA MÅNADER EFTER att strålkastarna slocknat i YEZZP-studion, åkte jag till Thailand för att skriva ett nytt TV-manus. Det gjorde jag också, men av någon anledning blev det aldrig inspelat.

FÖR 24 ÅR SEDAN, just på julafton, förändrades livet en aning. Jag satt ensam i soffan på Västra Rönneholmsvägen 33 i Malmö och såg första avsnittet av Toffelhjältarna. Det var inte särskilt konstigt, vi hade ju gjort nästan tio TV-serier innan dess.

MEN NÄR JAG och Bo efteråt skulle gå ut på stan och köpa julklappar, blev det en enorm uppståndelse. Vi fattade faktiskt ingenting, vi var ju inte helt ovana, vi var ju popstjärnor på 60-talet och hade som sagt gjort en hel del TV-serier tidigare, men det här var något helt annat.  

I DAG FINNS det väl en hel del människor som vill vara med i TV just för att få den där uppmärksamheten. Det var ju inget vi eftersträvade, det följde så att säga med på köpet.

I DAG NÄR jag gick ut på stan var det ingen uppståndelse alls. Ganska skönt egentligen, men visst kan jag ibland längta tillbaka till TV-studion. Men inte för att få uppmärksamhet, utan för att det är ganska kul när man spelat in en scen man är nöjd med. Som när vi satte upp på vinden, Martyna, Per och jag, och just hade avslutat första tagningen av En väv av legender. Det var ett magiskt ögonblick! 

                            

Ha en fin jul, allihopa!

Ola

Nostalgisk luciakväll

OLA RINGDE HÄROMDAGEN och berättade att våra två DVD:er nu såldes tillsammans i en liten box för endast 99 kronor! Vilken fantastisk nyhet!  Jag måste få se den i verkligheten! Packade min väska och kastade mig på tåget till Malmö.

VÄL DÄR STÖTTE jag snart ihop med Bo ”Skumberg” Mårtensson, mitt i julstressandet på Gustav Adolfs torg.   – Har du hört, sa jag ivrigt, nu har dom samlat båda godbitarna i samma förpackning!    – Är det sant? ropade Bo, och jag såg hur hela hans vintertrötta ansikte lyste upp i mörkret.   – Vi måste gå in och kolla! fortsatte han och drog in mig i  HM-butiken runt hörnet.

– Ja, du har minsann rätt, skrattade han. Båda godbitarna i samma förpackning, och i olika färger och  storlekar dessutom.   – Nej, din lustigkurre, stönade jag, jag menar våra Solstolle-DVD:er från 2006 och 2007.

VI RUSADE UT på torget igen där vi hamnade mitt i en tv-inspelning. Yes!!! tänkte jag, äntligen dags att återuppliva min avsomnade tv-karriär! Jag gick fram till fotografen och sa vem jag var, men han tittade bara konstigt på mig och vände sig om åt ett annat håll.Märklig typ!   – Kom nu, ropade Bo, vi måste hitta boxen nånstans innan den tar slut!   Vi skyndade vidare, ut och in i olika affärer sprang vi, och till sist hittade vi boxen.

HÖGST UPP PÅ en hylla i Expert-butiken på Triangeln stod den. Alldeles ensam, alla andra ex var tydligen sålda.

VI BARA NJÖT, Bo och jag, och drömde oss tillbaks till sommar och sol och ett helt annat liv för ungefär tjugofem år sedan.

DET VAR TIDER det, kom vi överens om, och spankulerade vidare i Malmös luciavimmel.

HälsningarPer