Solstollarna

Den riktige Olah-Bela från Ungern

I går damp det ner ett märkligt mail från Rickard Paradi i Skövde. Ungefär så här stod det: ”Min far är från Ungern. Första tiden i Sverige hette vi Olah i efternamn, och när min far presenterade sig var det på samma sätt som i Ungern med efternamnet först och sen förnamnet. Min far heter Bela vilket då blir Olah Bela. Han är dock violinist och inte sekreterare. Ett lite komiskt sammanträffande.”

Sjävklart förstod jag att Rickard skojade. Men så kollade jag upp det hela och då visade det sig att det är alldeles sant. Det är ju inte klokt egentligen. Och att ingen påpekat det tidigare, alltså det faktum att man faktiskt i Ungern kan heta så, Ulla-Bella, även om det nu inte stavas så.

Tack Rickard för denna fantastiska upplysning. Är det någon annan som har en liknande historia på lager så vill vi gärna ta del av den.

Är du intresserad av hur jag ser ut i verkligheten, kan du komma till Aurahallen i Malmö i helgen. Nu tror jag inte att någon är det, men du kanske vill komma dit i alla fall. Där avgörs nämligen SM i badminton. Finalerna går på måndag.

Utomhus-SM i badminton 1950. Jag förlorade redan i första omgången men fick hederspris för sexigaste byxor.

Även Jonathan (son) spelar. Inte i stora SM dock. Men samtidigt spelas lag-SM för Jonathans ålder, U15, och Aura – där han spelar förstasingeln – är favoriter eftersom de vann förra året.
Jag gör gärna reklam för badminton eftersom jag tycker sporten får på tok för lite uppmärksamhet i våra medier. Och eftersom jag själv spelat.

Kom gärna och heja på Jonathan. Så kan du ju heja på mig samtidigt.

Ola

Jonathan friidrottar också. Här tillsammans med Stefan Holm och Kajsa Bergqvist.

2 kommentarer

  1. Det finns många sporter som borde få mer uppmärksamhet. Tur att Badminton-sporten har Jonatan och dig oxå. Jag tycker att badminton är kul, om man inte har motvind förståss, men det problemet slipper man ju i Aurorahallen. Vad söta ni är på fotona.

  2. Ja, badminton är kul, spelade ofta det på idrotten under gymnasiet, minns när jag fick lära mig att ta emot och skjuta iväg bollen med racket uppe i luften, alltså jag brukade slå och skjuta underifrån, kasta och höja racket mot bollen underifrån, men nu kunde jag göra det uppifrån och det var en härlig känsla.

Kommentarer är stängda.