Sen några månader tillbaka har jag, trots mina blygsamma 173 centimeter, fått en irriterande sladd i pannan varje gång jag kommit hem.
Detta sedan jag installerade bredband. Jag är den minst händiga av alla jag träffat, (inklusive en halt hund jag passade en vecka under 80-talet) vilket inte utgjorde något problem så länge Per och jag arbetade tillsammans. Han spikade gärna upp hyllor och bytte glödlampor medan jag ringde obehagliga samtal.
Nu bor ju Per i Saxemara, och därför har denna bredbandssladd tagit sig från hallen in till min dator via taklampan och därmed hängt och dinglat i ögonhöjd. Att spika upp den så där tjusigt längs taklisten som Martin Timell skulle gjort är inte att tänka på för min del.
Men nu går jag åter här och sträcker på mig utan att luggen oroas. Thor-Björn, denna hemsidas uppskattade snickrare, dök nämligen upp i dag med två wienerbröd och en D-link 524 Wireless G Router. Ja, fråga mig inte vad det är för något, men nu funkar mitt Internet utan inblandning av irriterande sladdar.
Jag förstår att kvinnor alltid i kontaktannonser före allt annat nämner att de vill ha en lång händig man (eller kvinna). Lång ska han naturligtvis vara för att upptäcka och undanröja alla hinder typ nerhängade bredbandssladdar och händig för att ha nåt att göra och känna sig viktig medan man själv ligger i soffan och spanar in nån såpa.
När det gäller just lång och händig kan jag rekommendera Thor-Björn. Han är väl 193 eller nåt ditåt. Jag har just med stort nöje läst första kapitlet i hans kommande bok ”Ängeln vid Hovs Hallar” och är väldigt nyfiken på fortsättningen.
Just nu är det exakt 20 år sedan ”Toffelhjältarna går igen” sändes. I morgon lägger jag ut låten som Carina sjöng just på nyårsafton. Kanske väcker den lite glada minnen hos någon.
Ola
Jag känner igen mig i problemet. I min första egna lägenhet hade jag bredbandskabeln löpandes längs med taket, uppspänd med hjälp av häftkuddar. 2-3 gånger i veckan släppte någon av dessa kuddar från taket och kabeln hamnade obekvämt i pannhöjd. Råkade man vara borta hemifrån en längre period hängde kabeln endast i 1-2 kuddar och allt som legat på bokhyllan hade effektivt sopats bort av kabeln.
Nu löper kabeln längs med golvet, vilket är klart effektivare om man inte råkar ha en router.
Gott nytt år.
// Patrik från Åryd
Kan det vara Balens drottning…Lyssnade på den på min ToffelhjälteCD idag.
Vi har också en eländig bredbandskabel,som gör att två dörrar inte går att stänga,eftersom det ska dras in i första telejacket,som naturligtvis inte är i samma rum som nån av datorerna,men man slår inte skallen i nån kabel ändå.
Men mamma har en tomte hängandes i dörröppningen till vardagsrummet,på jularna slår jag skallen i den,så jag nästan får märken av små skor i pannan,resten av året duckar jag.
Kanske därför jag oftast ber henne komma hit istället för att jag far dit,haha.
Vi har som tur är första jacket i datorrummet så det räcker med alla grendosor och sladdar mellan dem, tror att det är någon trådlös router som har löst sladdproblemet hos dig, jag vet inte hur den fungerar men jag har en systerson som vet det och jag kommer troligtvis inte behöva skaffa någon router om vi inte någon gång i framtiden skaffar en bärbar dator av någon anledning. Däremot är det så att syskonen och syskonbarnen får problem med att gå igenom dörrhålen här hemma när vi julpyntar för jag, mamma och pappa kan passera raka utan att behöva böja oss, men alla andra är längre så de klagar lite lätt över alla julklockor och annat som vi trivs med. Det finns i alla fall en regel när det gäller längd och dörrhål, hoppa aldrig jämfota in i ett rum som har en gammaldags hög tröskel för det sitter alltid en minst lika tjock bjälke ovanför dörrhålet som du slår huvudet i och det gör ont, det vet jag av empirisk erfarenhet och smällen ekar i hela huset dessutom, särskilt pinsamt blir det om någon annan kommer och ser just när man dunkar i. Gott nytt år! =)