Melodifestivalen sammanföll denna gång med min tvättid, och frågan är om inte centrifugen lät intressantare. Undrar vad det är som gör att folk som normalt skriver ganska bra låtar, får kramp när det drar ihop sig till melodifestival.
Jag var helt övertygad om att Regina Lund skulle ta sig till Globen med sin Rainbow Star, men när jag kom upp med mina nytvättade strumpor var hon redan ute. Jag fick då trösta mig med att vi har haft en egen regnbågsstjärna i våra program.
Anders Ortfelt som Regnbågspojke i ”Dörren”.
Att The Ark skulle gå vidare var förstås väntat. Självklart kommer Ola Salo nu att bli anklagad för att ha stulit låten, den börjar exakt som Love Grows (Where My Rosemary Goes). Men jag måste ta Ola i försvar, inte bara för att han är min namne, utan för att det är förbaskat svårt att veta om det är en egen låtidé eller om man fått den i huvudet på något annat sätt. Kommer man bara på vilken låt ens egen påminner om, är det lätt att ändra lite så det verkligen blir ens egen, men annars vet man varken ut eller in.
Nog om detta. Jag vill också rikta ett särskilt tack till Lustans Lakejer, som utgjorde ett utomordentligt avskräckande exempel för oss åttiotalsföredettingar, alla eventuella tankar på att själv ställa upp i en melodifestival slogs snabbt ur hågen. Men jag beundrar deras mod. (Det kanske gällde ett vad.)
Men det hjälper inte alltid att i stället försöka vara uptodate, svenska Spice Girls får ju heller inte vara med i fortsättningen.
Nej, som jag sa förr lördan, nästa år skriver jag själv en låt. Ska bli intressant och se om jag också får kramp, det är väl inte omöjligt, det verkar drabba alla. Men ni behöver inte vara rädda, jag lovar att inte sjunga själv.
Martyna och Carina i flickrummet i ”Solstollarna”. Det får ta hand om mitt bidrag om jag lyckas blidka melodifestivaljuryn.
Ola
Ola,
Här rör vi oss ju i farlig terräng eftersom det också handlar om personlig musiksmak. Men sedan juryn försvann, och folket fick vara med att rösta genom att ringa in, så har det skett en märkbar försämring av låtkvaliteten. Plus att man fokuserar numera på de yngre målgrupperna.
Att ballader t.ex. inte längre har en chans överhuvudtaget beror bland annat på alla dessa tonåringar som ringer in tio gånger i minuten på sina mobiler. Detta gäller såväl på de nationellea som internationella festivalerna. Därför har också de låtar som har ett uns kvalitet av äldre snitt ingen som helst chans idag. Låten med Svante Thuresson och Anne-Lie Rydé är bara ett exempel. Även om den var snyggt framförd och skickligt snickrad ihop visste jag den skulle vara komplett chanslös.
Som gammal låtskrivare (om än inte på professionell nivå) har jag ibland tänkt på att skicka in något, men har numera gett upp tanken, eftersom jag inte kan sänka mig ner på den usla nivå som musiken där ligger på numera.
The Ark var väl kanske bland de bättre igår bland de som gick vidare, men personligen anser jag inte det säger särskilt mycket.
Du är ingen åttiotalsföredetting, tänk på hur många som besöker hemsidan och lyssnar på musiken =).
Nä gud vad negativt det låter här inne…får ändra på det.
Måste sälla mig till alla dem som röstade på Marie Lindberg. Pure quality!!
Regina Lund var också jäkligt bra. The Ark var kanon som artister, men hade någon annan framfört låten hade den inte gått vidare.
Heja Marie!
Fast jag tycker inte The Ark-låten var så lik Rosemary-sången. Det var överdrivet det där.
Utan att ens ha sett melodifestivalen i år vill jag å det bestämdaste ta den i försvar. Vill påminna om förra årets svenska vinnare – som mig veterligen var med även på den 80-taliga tiden då det begav sig. Räknas även hon ut som framröstad av hysteriska tonåringar, eller var det en median av Sverige som röstade där?
tja jag tyckte the ark hade en låt som svängde gott
är ola salo trevlig
ÄR OLA SALO FRÅN SMÅLAND ELLER HAR JAG FEL