I dag blir det av olika skäl inte mycket till blogg (dyster). Men jag kan väl passa på att påminna om våra tävlingar. I morgon är det ju sista dan att skicka in till veckans tävling.
Så har vi ju också en liten extratävling. Den ska också besvaras i morgon.
Och slutligen har vi månadstävlingen. Inte är det många som skickat in något. För oss är det ju väldigt roligt när någon försöker härma oss, men det är kanske inte lika roligt att göra det.
Med tanke på antalet bidrag är chansen att vinna är oerhört stor, åtminstone beträffande extra- och månadstävlingarna.
Ibland tycks det som att man som artist eller som någon form av offentlig person ska vara så förbannat lyckad, och är man ensam sammanförs man i pressen med än det ena och än den andra.
Men så ser knappast verkligheten ut. I alla fall inte min verklighet. För att muntra upp mig själv en aning lägger jag in några bilder från en del tillfällen då solen sken, fåglarna kvittrade och framtiden var oviss men ljus.
Gonks under sina glansdagar. Tersen, Ola, Mora och Masken. Vem kunde ana att de två osäkra tonåringarna i mitten en dag frivilligt skulle agera Ulla-Bella och Skumberg. En helt annan sak: aldrig har jag älskat ett klädesplagg så mycket som den skinnrock jag bär på bilden, kvargklömd någonstans i Dalarna i början av nittiotalet.
Fotograf Thomas Nyberg lyckas med konststycket att få alla att sitta still en kort sekund. Från Solstolleturnén 1985. Lägg märke till att Per försöker höja den redan uppsluppna stämningen genom att stoppa brandsläckarens slang i örat.
Vår kanske roligaste TV-tid, första Solstolleserien. Mora, Martyna, Ola, Carina, Per, Anna och Håkan.
Ola
Får väl citera mamma, igår sa hon ”Det känns bättre när du vaknar” och det gjorde det, jag är nu pigg istället för gråtfärdig, men omtentan är kvar så jag ska äta och ta en promenad innan jag sätter igång med att resonera och problematisera kring informationspolitik, PuL, privacy och informationskommunikationsteknik…