Klockan 17,11 vinkade jag av Jonathan på stationen i Malmö. Redan när sista vagnen försvann i dimman började det kännas tomt, inte alls som jag tänkt, skönt att jag nu äntligen kan hinna med mig själv lite grann.
Och så kan jag berätta angående gårdagens blogg, där författaren Henrik Kullander som han själv uttryckte saken ”döpte en av huvudpersonerna till André Jeurling, efter André, som en ytterst subtil liten hyllning”, gjorde den ”riktige” André mäkta stolt och mig utomordentligt avundsjuk.
Som tur är för mitt självförtroende har jag fått ett mail från en annan författare, nämligen Pontus Liedberg, som dock inte skriver romaner utan konstruerar korsord.
Så här skriver Pontus:
”Jag jobbar som korsordskonstruktör och brukar försöka fläta in era grejer ibland, en gång bytte dock tidningens redaktion från mitt ”Julig 80-talsfavorit” till ”Hemmens manliga mesar”. Jag blev lite sur (speciellt som krysset skulle ha 80-talstema) men jag la in Toffelhjältarna i ett annat kryss i en annan tidning istället.”
Kan man bli annat än stolt som en tupp. Du har räddat mitt anseende, Pontus.
Nu tror ni förstås att jag kan lata mig en vecka när min son är bortrest. Det trodde jag också. Men det finns fler författare här i världen. I morgon klockan 11 kommer vår webbdesigner och tillika min mycket gode vän Thor-Björn Bergman hit med sitt bokmanus (och något gott till kaffet hoppas jag).
Thor-Björn har just lagt sista handen vid sitt manus ”Ängeln vid Hovs Hallar”, och jag har nu fått det synnerligen hedersamma uppdraget att som den siste i raden av redaktörer få läsa genom det som den 21 april kommer att födas som bok.
Det ska bli oerhört spännande. Nu ska jag titta på ”Såsom i himmelen”.
Ola
Om jag också skulle ta och skriva lite…