Kåserier

Jag har sålt min åtråvärda kropp till vetenskapen

Som barn drömde vi väl alla om att bli vetenskapsmän eller vetenskapskvinnor, att osjälviskt och generöst ge upp våra egna liv till gagn för mänskligheten.

Men det är få förunnat att lyckas och som de flesta andra får jag passivt ta del av de intressanta rön som de hyperintelligenta forskarna låter publicera i dagspress eller tidskrifter. Som nu när University of Bristol i The Journal of Epidemiology and Community Health presenterar en tjugo år lång studie som visar att risken för medelålders män att få hjärtattack inte ökar om de har sex två gånger i veckan. Det är i stället alldeles tvärtom. De som sällan eller aldrig har sex löper större risk att drabbas av hjärtproblem och stroke. (Är Nobelkommittéen informerad?)

Det är klart att en sådan rapport resulterar i åtskilliga sömnlösa nätter, jag känner hur hjärtat blir allt sämre, men kan inte göra något åt det på grund av den nya sexköpslagen.

Sambandet sex/hälsa

Men så en dag förändras plötsligt allt. Ett brev från Universitetssjukhuset i Lund dimper ned i brevlådan, man ska göra en uppföljande studie angående sambandet sex/hälsa och behöver ett antal män i just min ålder. Jag tvekade något innan jag bestämde mig, jag menar, att från ingenting öka dosen till två gånger i veckan kan ju ställa till med problem. Men vad gör man inte för forskningen.

Jag brukar inte snoka

Medan jag satt där i sjukhusets väntrum kunde jag inte låta bli att tänka på tillsammans med vem jag skulle ”forska”. Kanske skulle Malin, min undersköna granne, dyka upp? Visst var väl hon intresserad av forskning. Jag brukar inte snoka, men genom tittögat i dörren har jag iakttagit hur brevbäraren ibland stoppar ned en ”Illustrerad Vetenskap” i Malins brevlåda. Jag väcks ur mina drömmar av en sjuksköterska som visar in mig i ett rum.
   - Ja, ni fyller bara i enkäten här, en gång i kvartalet. Naturligtvis behandlar vi uppgifterna helt anonymt. Ni får ett nummer.
   - Jo, det är ju självklart, hur skulle det annars gå till. Får man fråga vem den andra är? Ja, inte för att det spelar någon roll, naturligtvis offrar jag mig för vetenskapen, men lite nyfiken är jag förstås.
   - Hur menar ni... den andra?
   - Ja, alltså, tillsammans med vem ska jag utföra experimentet?
   - Jag är rädd att jag inte förstår.
   - Jag menar, alltså vem ska jag... ha sex med?
   - Eh, ja, det är förstås med er partner.
   - Det har jag ingen. Jag trodde det ingick.
   - He, he, nej, det får ni allt hålla er med själv.
   - Men kan jag inte vara med då... om jag inte har någon?
   - Visst kan ni det. Då kryssar ni bara för här i rutan ”Aldrig”. Ni är lika viktig som de andra. Då ingår ni i kontrollgruppen.

Firar på Stadt

Jag hade nått mitt mål! Jag var forskare. Lika viktig som de andra. Tänk om pappa hade levt nu, vad stolt han skulle vara.

På kvällen firade jag det hela genom att gå på Stadt och ta en öl. Jag blev uppbjuden nästan omgående.
   - Nej, tack, det är nog inte så lämpligt.
   - Inte?
   - Nej, jag menar om du har några planer på en fortsättning efteråt så går inte det. Jag ingår i ett vetenskapligt team. Jag tillhör kontrollgruppen.
   - Det var det dummaste jag har hört!

Ja, ja, det är sådant vi forskare får stå ut med. Det är inte alltid vanliga människor inser värdet av det vi håller på med.

« Tillbaka till listan