Barfota

Barfota var den första programserie vi gjorde tillsammans i TV. Egentligen var det meningen att Lasse Åberg skulle vara programledare, men han tackade nej. Då fick vi en förfrågan från producenten Björn Lundholm, som vi kände sen tidigare. Inte tjänade vi några pengar direkt, men roligt hade vi. Tågresan till Stockholm fick vi själva betala, men bodde gjorde vi gratis. Olas systers kompis Lizah Nessim hade en trea på Pipersgatan på Kungsholmen. En utmärkt våning även om den saknade dusch. (Ja, det var nog snarare vi som saknade en.)

Stadshotellet i Växjö

När första programmet sändes befann vi oss på turné och satt på Stadshotellet i Växjö och beundrade vår insats. Efteråt diskuterade vi om vi skulle våga oss ut för en bit mat, eller om vi skulle beställa upp på rummet. Vi förstod ju att vi nu var utomordentligt kända och endast med svårighet skulle kunna röra oss fritt bland folk. Vi skulle ju kunna bli nertrampade, och alla skulle naturligtvis ha autografer och kanske en bild.

Pizzerian vid Oxtorget

Men vi tog mod till oss och styrde kosan mot pizzerian vid Oxtorget. Inte en enda tittade på oss, än mindre brydde sig. Om nu någon i Växjö över huvud taget sett programmet, så var de i alla fall inte särskilt imponerade. Vi fick knappt ner en bit, vare sig av Cappriciosan (Per) eller Quattro Stagionen (Ola).

Om du händelsevis såg programmet och dessutom mot förmodan kommer ihåg något, så skriv gärna och berätta. Du kanske till och med var med! Och skulle du ha något inspelat som vi kan få ta del av, lovar vi att dela ut världens största kram. (Om intresse föreligger och din maka/make tillåter sådana utsvävningar.)

Musik

Barfotablues

Handling

Inte är det mycket vi minns av programmen, men vi inledde i alla fall med att live framföra Barfotablues (Noshörningsblues med ny text som vi bara minns sporadiskt). Och så kompade vi oss själva på akustiska gitarrer.

Stickan och ABBA

Vi satt i var sin stol, med ett bord emellan, där det stod olika typer av egenhändigt tillverkade telefoner. Inga riktiga dock, utan till exempel en stor tändsticka med en sladd i ena ändan. Sen ringde det och vi talade då i tändstickan om ABBA. Tittaren skulle själv räkna ut att det då var Stickan Andersson, ABBA:s manager, vi talade med. Frågan är förstås om det var någon i Sverige som förstod något. Själva tyckte vi det var vansinnigt kul, men ingen annan i studion skrattade, och vi hörde hur det mumlades saker som ”Vad är det här för trams?”.

Hallå i väskan

Men med vårt ungdomliga självförtroende fortsatte vi oförtrutet att svara i den ena konstiga telefonen efter den andra. Höjdpunkten var när det ringde i en väska och vi pratade i den. På den tiden fanns ju inga mobiler, så det kunde liksom inte ringa i en väska. Nu hade det ju inte varit det minsta roligt. Frågan är förstås om det ens var det då.

Århundradets värsta oljud

Men vår egentliga uppgift var att presentera de liveband som spelade. Tillsammans med Björn Lundholm hade vi varit ute och lyssnat på olika grupper, och ju värre de lät, desto nöjdare blev Björn. Det var väl inte helt lätt att få vara med i TV på den tiden, om man inte var etablerad, och Björns undergroundidé var glasklar: Man fick inte ha satt sin fot på TV tidigare eller spelat in någon skiva. Någon grupp hade bara repeterat tillsammans en enda gång, och det hördes! Frågan är om det någonsin framförts värre oljud i TV.

Tjohoo!!!

En grupp som vi lyssnade på i deras källarlokal var stentuffa. De hörde naturligtvis till imagen. När Björn berättade för dom att dom skulle få vara med i programmet, muttrade dom bara och sa jaha. Sen när vi kommit ut från lokalen och stängt dörren, hördes det ett Tjohoo!!! inifrån som troligtvis ekar i källaren ännu.

Tommy Nilsson

Men några var riktigt duktiga, som Kung Tung, Moder Svea och Anita Livstrand. Mjukrockbandet Horizont hade en fantastisk sångare som verkligen stack ut i sammanhanget, och som med tiden också skulle bli väldigt framgångsrik, nämligen Tommy Nilsson.

Tommy kan sägas rama in vår TV-karriär då han även var med i den sista (?) serien vi spelade in på Sveriges Television, nämligen Yezzp. När vi frågade Tommy kom han ihåg att han varit med i Barfota, men inte mer. Ungefär som vi själva!

« Tillbaka till listan

Vad Ola gör i lösmustasch med en hatt i handen är ett mysterium. Mannen med ryggen mot kameran är producenten Björn Lundholm. (Foto: Gertrud Persson)

Då och då syntes våra fötter i programmet mellan inslagen, när vi med små, små steg gick i sanden. Per var tvungen att sminka stortån, då han bara en vecka tidigare hade klämt den i en dörr. (Foto: Gertrud Persson)

Nej, det är ingen peruk. Vad vi använde dörren till kommer vi absolut inte ihåg. Kan någon ge oss ett handtag? (Foto: Per Dunsö)

Här är vi ju allt annat än barfota. Tro det eller ej, men såna här näbbstövlar var verkligen poppis på 70-talet. Och tänk att vår producent Björn har intervjuat Beatles. Vi har inte ens träffat dom. (Foto: Gertrud Persson)

Sirban i Barfotastudion. (Foto: Lars Wiklund/SVT Bild)

Made in Africa. (Foto: Lars Wiklund/SVT Bild)