Vi hade känt varandra ett antal år innan vi började göra saker ihop, men när vi väl satte i gång, tog det inte lång tid innan vi tillbringade i stort sett all tid tillsammans. Arbets- och privatlivet flöt ihop, vi flyttade till samma kvarter, vi fick gemensamma matvanor, utvecklade en intern humor som inte många förstod, och som vi tyvärr emellanåt använde oss av även i offentliga sammanhang.

Olika personligheter

Vi är ju relativt lika utåt sett, och när man alltid syns tillsammans och allt vi skriver signeras Dunsö/Ström, är det ju inte underligt om folk behandlar en som en och samma person, och att den ene får stå till svars också för sådant den andre säger eller gör. Så även om det är fullständigt självklart, förtjänar det att påpekas att vi är väldigt olika personligheter.

Tidlösa klassiker

Det är naturligtvis ett oerhört privilegium att ha ett arbete som är så pass roligt att man kan hålla på med det dygnet runt utan att tröttna, det är få förunnat. Men det är lätt att man blir blind för sin egen situation - i alla fall när det går en väl - och när kändisskapet smyger sig på, när alla dunkar en i ryggen, när man ser sig själv i fyrfärg på kvällstidningarnas mittuppslag, ja, då tror man gärna att man är jordens medelpunkt, och att allt man presterar i framtiden kommer att betraktas som tidlösa klassiker.

Det är väl väldigt uppenbart i dag, när kändisskapet i sig räknas som en framgång.

Tid till eftertanke

Med facit i hand borde vi tackat nej till vissa erbjudanden, vi borde bromsat den allt snabbare produktionstakten: när inspelningen av en TV-serie närmade sig sitt slut, tog nästa vid.

Vi skulle satt oss ner och funderat över om vi verkligen levde upp till våra ursprungliga ideal, om det vi levererade verkligen motsvarade våra intentioner. Så var nog inte alltid fallet.

Men vem gör inte misstag i livet?

En nedgrävd musikskatt

Dock ska det sägas, att mycket av det vi gjort är vi väldigt stolta över, till och med så stolta, att det är anledningen till denna hemsida. Vi tycker nämligen att det är synd att vi - som vi själva ser det - förfogar över en skatt av musik och texter som bara ligger där nedgrävd i gamla arkiv till ingen nytta. Nu har vi tagit fram spadarna, och hoppas att i alla fall någon kommer att få glädje av skatten.

Men nu över till hur allt började, fortsatte, men förhoppningsvis inte slutade.

• 1965?
• Musikvetenskap i Lund 1970
• Bullen
• Ronneby
• Föreningsgatan/Bertrandsgatan
• Resor

I miljön där vi trivs allra bäst: I en inspelningsstudio tillsammans med våra slitna, akustiska gitarrer (på den tiden en Lewin (Per) och en Oscar Teller). (Foto: Gertrud Persson)

31 maj 1979. Här mottager vi Malmö Kommuns Kulturstipendium på 8 000 kronor.

Känner du igen Gry Forsell som håller lille Isidor. Ni vet väl att det är pappa Thomas där bakom som är Häjkon Bäjkon.

Som Karl Gerhard sjöng: ”I pannan lugg, pannan lugg, pannan lugg”. (Foto: Gertrud Persson)